En tung dag och en ny chans

Igår gjorde vi allt annat än helgade vilodagen. Vi flyttade och flyttade. Tills händerna var röda och nariga, krafterna sinade, svetten rann, axlarna värkte och tills tårarna nästan rann. Sen köpte vi grillmat och ojade oss över dagen som gått.

Idag vaknar jag upp med en riktigt trött kropp och en stökig lägenhet. Men med havsutsikt och en känsla av lättnad. Nu har vi kommit hem. Nu vägrar jag att flytta på flera år. Nu ska vi bo här och ha det bra. Vi ska städa upp och rensa ur ordentligt bland våra saker.

Att flytta känns som att få en ny chans.

Havsutsikt på kommande

Så här är det. Vi ska flytta. Igen.

(Anders uttryckte det så här: Nu har jag räknat. Mitt liv har gått neråt sen jag blev tillsammans med dig, det här blir 4:e gången vi flyttar.)

Huset vi bor i ska säljas så småningom och vi tänkte att vi kan börja hålla ögonen öppna efter något annat. Jag såg en annons i tidningen, jag ringde och vi tittade. Och eftersom lägenheten var alldeles lämplig (och omhuldar ett riktigt trumfkort) så slog vi till.

Kom med, jag ska visa er runt lite.

Här är sovrummet, som i färgväg är ett bottennapp med ljusblått all the way. Men man kan inte få allt, jag är nöjd ändå.

Det som däremot tilltalar mig i färg är våra kökskakel. Mintgrönt. Och rund brytare.

Det här är vår nya kökslampa. Köpt på loppis så klart.

Här är vårt vardagsrum. Ljust och trevligt och alldeles lagom slitet så man inte behöver våndas om man gör en liten repa i golvet. Och nu kommer trumfkortet...

Det här är vår utsikt från vardagsrummet och den stora, inglasade balkongen. Det är havet! På det här sättet är man (nästan) på sommarstugan året om.

Dessutom finns ett litet tredje rum som jag har paxat för mina enorma mängder tyger och "loppisfynd som jag ska pyssla något av". Jag kan redan nu berätta att totalt kaos kommer att råda konstant i detta lilla rum. Det är därför det är så bra att det finns. Bara att stänga dörren för han som inte vill se på röran. En vinn-vinn-situation kunde man säga. Mycket möjligt kommer detta lilla rum att öka vår livskvalitet.

Den gröna fåtöljen kastar längtande blickar ut över havet. Så kommer även vi att göra snart.

Packat och klart

Okej. Från hopplösheten för ett dygn sedan nådde vi idag vid lunchtid en tom lägenhet och en sprängfylld paketbil. Så full att innehållet från de sista lådorna och påsarna fick plockas ut enskilt och pressas in i en lämplig springa. Ett duschgel här, en sko där. Vi använde minsann våra bästa Tetris-talanger.

(Nej, det var ingen fest att plocka ut allt sen, men vi hade köpt med oss blåa Ikeapåsar för småsakerna, vilket visade sig fungera bra.)

I nya hemstaden fick vi tömma bilen i minus tjugotre grader. Sist vi flyttade var det minst lika mycket plusgrader och jag vet inte riktigt vad som är värre. I alla fall svettades jag mindre den här gången.

Imorgon hoppas jag på att inte behöva bära något som väger mer än en tjock bok.

Hopplösheten

Okej, nu har vi kommit till det skedet i flytten då man svär att man ska sortera bort häften av sitt bohag och aldrig flytta igen. Alla inblandade är dödströtta och jag gömmer mig i sovrummet och smygbloggar. Det finns bara en massa udda saker kvar. Och massor av dem. Det tar aldrig slut. Aldrig.

Uppdaterad ställning

En stor del av packningen och städningen faller på min lott när jag blir ledig och mannen ännu jobbar för bröd på bordet (läs: extrautrustning till rallybilen, suck!). Eftersom jag har senaste flytt i alltför färskt minne har det här åsamkat mig en lätt ångest.

Dessutom skulle flyttlasset gå i två omgångar med hyrbil och en massa körande fram och tillbaka. Vilket också har gjort sitt till för den lilla ångesten.

Men så fick jag en riktigt lysande idé. En idé som innehåller en god vän som kör ner en förälders paketbil, och dessutom håller mig sällskap och hjälper till att packa och städa i dagarna tre. Det här medför bl.a. följande:

• Två som jobbar -> går snabbare, är inte lika ångestfyllt -> ger tid över för att gå på loppis tillsammans, med paketbil
• Vi sparar en dygnshyra för paketbil och 500 km
• Vår gamla lägenhet kommer att bli skinande ren eftersom min goda vän är en städivrare
• Allt kommer att kännas mycket roligare, hejdå ångest!

Och Hanna kvitterar, ställningen står nu 1-1.

Ställningen

Dagens fritid har gått åt till disk, klädtvätt och. Att fylla flyttlådor. Flytten - Hanna, 1 - 0.

Tapetskatten

Mycket bilsittande denna dag. Är alldeles slut i luvan. Jag kan bara säga att vår kommande boningslösning är en tapetskatt av stora mått. Jag fick hålla mig för hjärtat och komma ihåg att andas.

Men så känns det också ganska vemodigt att börja inse att jag ska lämna Åbo bakom mig.

Pafflådor, snart ses vi igen

Flytten börjar verkligen komma nära nu. Vi ska försöka få alla våra ägodelar förflyttade till Kristinestad innan julafton. Så att vi kan fira jul i hemtrakterna utan en gigantisk flyttångest hängande över oss.

Tack vare en vän är vi en spännande bostad på spåren. På lördag blir det en liten utflykt till blivande hemstaden. Jag känner mig riktigt ivrig.

Alla som vill bära lådor på flyttdagen kan anmäla sig i kommentarsfältet tack så mycket.

Kristinestad

Jag upplever att jag lämnade en del trådar hängande i och med inlägget om vår flytt. Dags att knyta.

Vi ska alltså flytta till Kristinestad runt årsskiftet. Knappast för eviga tider, men för nu.

Orsaken till K:stadsflytten är att sambons nuvarande arbetsplats (älskade och hatade Peppar&Papper) har körts i grunden och att han i omorganiseringarna har erbjudits jobb på tidningen Syd-Österbotten. Fast tjänst. Vilket väger tyngre än mitt nuvarande vikariat, som det känns helt okej att lämna bakom mig.

Det som däremot inte känns speciellt roligt att lämna bakom mig är pysselgruppen och mina nyfunna vänner här i Åbo. Det är faktiskt mitt sociala liv som jag är mest orolig för. Finns det människor i min ålder/livssituation i Kristinestad? (Min fördomsfulla föreställning är att där endast finns barnfamiljer, pensionärer och ungdomar som längtar bort - säg gärna att jag har fel.)

Här i Åbo efterlyste jag pyssliga människor på bloggen men jag tror faktiskt inte jag har en enda läsare i Kristinestad?!

Förutom att jag kanske kommer att dö ensamhetsdöden (min fästman är mycket skön att leva med men jag behöver andra att hänga med också) så ser jag på flytten med spänning. Det är ju inte direkt Paris eller Buenos Aires (verkligen inte) men det är en helt okänd ort och omgivning att upptäcka.

Vad jag ska göra där är ännu också ett stort frågetecken. Men det tänker jag inte oroa mig för alls (just nu i alla fall). Sånt brukar ordna sig.

Förändring

Okej hörni, jag har något att berätta. Vi kommer att flytta bort från Åbo! Vid årsskiftet.

VART vi flyttar är en riktig höjdare i komik. Skulle någon ha påstått det för någon vecka sedan hade jag antagligen hånskrattat. Ni får gissa er fram efter mina välvalda ledtrådar:

5 poängs ledtråd: De fyra olika föreståndarna till stadens fyra kommunala daghem har alla dubbelnamn, som alla börjar med "Ann-".

4 poängs ledtråd: En sökning på mol.fi över ledig jobb på orten ger just nu 4 träffar, ett av jobben är grävmaskinsförare.

3 poängs ledtråd: Jag har besökt orten två gånger i mitt liv, en av gångerna var på en klassresa i lågstadiet.

2 poängs ledtråd: Svenska är majoritetsspråk i kommunen, i runda tal 60/40.

1 poängs ledtråd: Finns ganska precis mitt emellan Åbo och min uppväxtort och även mitt emellan Vasa och Björneborg (som jag för övrigt aldrig besökt).

Frågor på det?

Flyttmellanrapport: Smutsen och framgången

Hör det inte till att man städar efter sig när man flyttar ut? Att man frostar ur frysen och torkar sitt klott ur kylskåpet? Att man putsar micron så det inte ser ut som att man fontänkräkts i den flera gånger? Att man torkar ur kökskåpen? Nä?

Jag har alltså satt en del timmar redan på att städa efter grisarna som tydligen bott i lägenheten före oss. Men det fina med mycket smuts är att man ser resultat genast och det känns roligt. Att krypa omkring på golvet vid kylen med kväljningar är förstås inte lika roligt.

I förmiddags satte jag upp gardiner i det blivande sovrummet för att höja på myskänslan.

Och så har jag hittat och köpt en ny sängstomme. Den vi har är lånad och urgammal. Hoppas det blir bra. Om min plan inte grusas så hyr vi paketbil ikväll och kan flytta även möbler.

Dan före dan

Imorgon får vi nyckeln, jag är så ivrig!

Win-win-win-situation

Hyresgästerna som nu håller på att flytta ut lämnar kvar sin tvättmaskin.

Win-1: Vi har ingen egen tvättmaskin (här fanns en färdigt i lägenheten) så det passar oss helt perfekt. Vi slipper en massa olägenheter som att välja, betala, transportera och installera.

Win-2: De som blir av med sin tvättmaskin skulle annars slänga den, nu sparar de tid och krafter när de bara kan lämna den kvar.

Win-3: Miljön! Vi använder slut den gamla tvättmaskinen innan vi köper en ny. Ingen onödig konsumtion och slöseri av fungerande apparat.

Såna här grejer gör mig löjligt glad.

Utrymmesutmaningar

Jag har väl inte nämnt det men i flytten blir vi 21 kvadrat fattigare. Och i nya lägenheten finns det inte heller speciellt många skåp. Jag ser det som ett bra tillfälle att rensa bort överflödiga ägodelar.

Inte för att det är lätt. Man måste vara hård med sig själv.

Flyttinspiration: Matsal

Det här föreställer vårt blivande hem i en slarvig skiss. Längst nere till höger finns köket, ja eller ska vi kalla det matsalen för köket är bara en kokvrå (strax ovanför på skissen). För att underlätta den lite ansträngda förvaringssituationen har jag tänkt att det skulle passa att ha en förvaringsmöbel i matsalen (känns bra att kalla det matsal, heh).

Det jag har tänkt mig är en liknande möbel som de här nedanför (som jag fotade på gårdagens loppisrunda).

I denna vitrinbyrå (?!) kunde man förvara glas, skålar och vaser. Och bakom dörren kunde man klämma in dukar och andra prydnader som inte används för tillfället.