Alla gula stolar

De senaste månaderna i mitt liv har innehållit flera gula stolar än vanligt. Nån kanske minns att jag fyndade två gula pinnstolar i vårvintras.

De här läckra plaststolarna stod uppradade utanför Kontti i Björneborg i försomras. Jag nästan sprang fram till dem så fort jag parkerat bilen. De var i oklanderligt skick och kostade endast 5 euro/styck. Gula.

Jag smekte dem och grät inombords för att jag visste att jag inte hade någonstans att placera dem. Jag köpt dem inte och ångrade mig genast. Men jag har inte plats för dem någonstans just nu. Det är realiteten. Ett svidande ickefyndat fynd.

Den här lilla stolen kunde jag däremot hitta utrymme för. Jag köpte den på loppisracet i Purmo för ett par euro. Det är något lockande med föremål som har fel storlek. Miniatyrer är så gulliga och saker som är för stora får en själv att känna sig som en gullig miniatyr.

Jag skulle vilja gå runt i ett hus byggt så stort att ens egen längd skulle motsvara ungefär en treårings i ett vanligt hus. Så att man var tvungen att klättra upp på alla möbler och hålla dricksglaset med båda händerna. Det skulle kännas så knäppt och roligt. Finns det förresten ett sånt ställe?