Morsdagshälsningar

En digital morsdagshälsning till alla mammor, i synnerhet min egen. De här blåsipporna stötte jag på för några veckor sedan, massor som stack sig upp bland de krispiga fjolårslöven. Så näpna och fina.

Är det inte lite märkligt, den där lila färgen till vänster är troligtvis den färg jag avskyr mest (de flesta färger tycker jag ju om) men samma färg på blommor i naturen är ändå vackert. Och för att nu vara lite förnumstig och pretentiös så ska jag påstå att det är lite som med oss människor. Vi har alla vår rätta plats där vi är som "vackrast" och mest lämpade, där vi (håll i er nu) blommar (höhö) och mår bra. Det gäller bara att lyssna på sig själv...

På efterkälke

Alltså jag vill verkligen inte vara en bakåtsträvare, men jag är inte redo för vår och bar asfalt ännu!

Snön kom så sent så min mentala årstidsuppfattning har halkat efter, jag befinner mig ungefär i mitten av januari och jag har ingen lust att skynda på det hela. Jag tycker så mycket om att njuta av den sakta annalkande våren, när det blir ljusare och varmare och man längtar. Men nu har jag inte ens hunnit börja längta och den är typ här redan (nå okej, det är rätt så få fläckar där asfalten är framme och det var minus 17 grader i morse men solstrålarna skriker vår). Känner mig lite stressad!

Kanske den bästa stunden på året...

...är när man kan gå barfota på gräsmattan första gången. Jag trivs inte i strumpor och skor och att få känna gräs under fötterna efter en lång och instängd vinter är bara alldeles ljuvligt. Och solvärmen mot huden. Man blir lyrisk!

Idag ska det vara varmt igen och förutom att sy på min systers examensklänning ska jag ut på picknick. Toppen.

Mitt hjärta i blom eller Jag är en oerhörd tönt

Jag undrar om jag någonsin har varit så upprymd över våren som jag är i år. Jag vill fotografera allt som växer. Känns inte som om det kommer att gå över inom de närmaste veckorna, bara så att ni vet.

Knoppar i min kamera

Det är oerhört svårt att låta bli att fota knoppar. Varför skulle jag ens försöka låta bli om det nu gör mig glad?

En till häst och grönska

Under någon slags halvkreativ paus idag surfade jag omkring på min hästgalna systers bilddagbok (där finns så många hästbilder att man nästan storknar). Så såg jag den här bilden.
Ser ni hör grönt det är!? Titta nu bara! Jag hade helt glömt bort att världen kunde vara så där grön. Ljuvligt. Och det bästa är att vi har det framför oss. Snart börjar det grönskas överallt (och då kommer jag antagligen att överösa bloggen med bilder på knoppar som slår ut och allt möjligt som växer).

Det är det fina med vintern, att man får återupptäcka och fascineras av våren och sommaren varje år. Jag är inte ironisk, jag tycker det är helt fantastiskt.

Balkongkaffe

På eftermiddagen stökade jag undan fjärde och sista delen av finska språkprovet, en intervju. Så ledsamt förnedrande att tvingas sitta och stamma i femton minuter. Jag fick dock hjälp med att skaka av mig förnedringen efteråt. Kaffe på en balkong.
Tillsammans med denna sköna kvinna.
Så kikade solen fram och vi fyllde på kopparna. Det är för stunder som denna man lever när skolan suger.

Tygskor

Inför våren suktar jag efter alla fina tygskor som finns hos Din Sko. Kanske speciellt de blommiga här under. Och helt vita också.

Våren smeker mig i nacken

Det blir ljusare för varje dag som går. Solen visar sig allt mera och ger hopp om en vår på antågande. Det är en bit kvar men jag är inte det minsta otålig faktiskt. Vi har kommit så pass långt ut ur mörkret och omvärlden är fortfarande vit och vacker, härifrån blir det bara bättre.

Jag njuter av den väntan på vår och sommar som återstår, det är som att suga på karamellen som man brukar säga.

Solnedgång i stan

Igår kväll tog jag lite frisk luft tillsammans med kameran och konstaterade att solnedgång också kan vara fint speglad i annat än stora vatten. Det här är liksom stadsversionen.

Lite sött klott färgat av kvällssolen.

Och så lite fri konstnärlighet för själens skull :P

Så här är det

Å ena sidan:

Å andra sidan:

Det här är anledningen till att bilder härifrån är väldigt "lokala". Det finns alltför mycket ouppackade lådor och rådd. Allt har sin tid. Just nu koncentrerar jag mig mest på att leva, inte på att packa upp lådor och fixa i ordning. Allt har sin tid.

Och så lite glada färger för humörets skull :)

Följande njuter jag av denna fredag

"Mössöron" i vårt kök.

God vän, tygtossor, Irish coffee och andra alkoholhaltiga drycker på en terass som badar i sol, sol sol!