Bokrecension: Supertanten

Jag fick alltså Elin Eks bok Supertanten hem på posten och utlovade en recension.

Vid en första snabb genombläddring kan man lätt ta boken för en oskyldig, estetiskt tilltalande kokbok med lite husmoderliga tant-tips.

Men så fort man börjar läsa texten så framstår något helt annat. Tant används ofta som ett nedsättande ord och Elin vill ge tanten upprättelse. Hon skriver om tanten som en person med starkt civilkurage och med mycket kunskap om hur man hushåller (eller "snålar" om man så vill) med resurser som pengar och miljö. Kunskaper som har körts över av vår galna konsumtion men nu börjar bli populära igen.

Elin skriver så här i det inledande kapitlet:

Förr hette det långkok, nu heter det slow food.

Förr hette det billigt, nu heter det ekonomiskt.

Förr hette det hemlagat, nu heter det närproducerat.

Förr hette det snåla, nu heter det kostnadseffektivisera.

Osv.

Jag kommer att tänka på Underbara Clara och hennes radioprogram Husmorsskolan. Hon pratar också om att hon vill ge husmödrarna äran för den kunskap och de knep som idag framförs som heta trender (ofta) av manliga proffskockar.

I boken finns också några porträtt av kända kvinnor, eller tanter. Det finns en serie om Supertanten och en massa annat smått och gott.

Av sex kapitel handlar fyra om att laga något ätbart i köket, från husmanskost och sylt till kakor och karameller. De två övriga kapitlen handlar om sömnad och handarbete. De två sistnämnda blir ett väldigt skrap på ytan och jag tycker nästan att de kunde lämnats bort för att få en mera enhetligt bok centrerad runt recept. Fast det kanske också beror på att jag redan kan mycket om handarbete och kapitlen inte gav mig något. Förutom fina bilder.

Över lag tyckte jag om boken och jag tycker att den faktiskt fungerar som en hyllning till tanten och de kunskaper tanten besitter.

Men det finns en hel del som inte tycker det, märkte jag när jag googlade fram några andra recensioner. Den här boken har tydligen varit lika provocerande som Underbara Claras husmorsskola och kallas t.o.m. antifeministisk. Jag vill skriva ett inlägg i den debatten och återkommer med ett eget inlägg i ämnet.

Men boken kan jag rekommendera, speciellt om man tycker om att hålla på i köket, för den innehåller många recept. Och som sagt, fina bilder. Här kan man förresten provläsa några sidor.