11 november 2011

Om den provocerande tanttrenden

Debatten om det nya husmorsidealet har snurrat en tid redan, speciellt i Sverige men åtminstone en del även i finlandssvenska medier. Om det finns läsare som inte alls följt med detta kan jag ge en kort inblick.

Den trend som verkar finnas band unga kvinnor att baka cupcakes och fixa i sitt hem har kallats ett nytt hemmafruideal och kritiserats hårt för att vara bakåtsträvande och rent av fräckt mot de kvinnor som tidigare kämpat för vår rätt i samhället och i arbetslivet. Underbara Clara som ibland har utpekats som en frontfigur för denna trend biter ifrån. Hon är feminist och frågar sig om en frigjord kvinna inte ska få välja? Clara har valt att arbeta i/med/kring hemmet, inte som sin mans obetalda hushållerska utan som egen företagare som de facto försörjer hela familjen.

Nå, nu verkar nästa provocerande kvinnoroll vara här, nämligen tanten!

Elin Ek vill med sin bok Supertanten ge tanten upprättelse. Hon kritiserar det slit- och slängsamhälle vi lever i och förespråkar sådana kunskaper och beteenden som kan anses som tanters. Som att inte slösa, laga och lappa, koka maten själv, ta hand om de saker man har, plocka bär osv.

När jag letade efter recensioner på boken hittade jag direkt tre kritiska inlägg och jag måste nog säga att det känns lite som att de här kritiska personerna inte vill förstå vad Elin menar, som när fan läser Bibeln (som Elin själv uttrycker det i radiointervjun jag tar upp längre ned). Jag känner ett starkt behov av att svara på de här kritiska inläggen. Så här kommer det.

Så här skriver Petra Jancov Picha på BreakfastBookClub:

"Trots att den är fin, välgjord och humoristisk tycker jag att den samtidigt hyllar hemmafru-idealet med alla sin tips om hur man kokar långkok, syltar och saftar."

Tips på hur man kokar långkok, syltar och saftar är väl snarare en hyllning till miljömedvetenhet. Hur man själv kan ta tillvara på det naturen har att ge. Det är smart för miljön, ekonomin och din egen hälsa. Inget som endast hemmafruar kan göra utan även den manligaste mästerkocken. Jag ser det inte som en fråga om vem som gör det utan varför man gör det - det är hållbart och smart!

Ingrid Lindqvist har skrivit krönikan Bort med tassarna från tanten på dagensbok.com. Jag tycker hon skriver ganska hånfullt om den här boken. Här kommer några utdrag.

"Jag är tant. Åtminstone var jag det tills nyligen då Elin Ek la beslag på tantbegreppet . . . Nu måste man svara rätt i ett tantquiz för att få vara äkta tant . . . Minst en miljon kvinnor från medelåldern och uppåt, helt olika individer, kvinnor med helt olika intressen och färdigheter blir med quizen fråntagna den självklara rätten att vara tanter. Begreppet tas istället över av yngre kvinnor som vill leka tant." Och håll i er för här kommer det bästa "Jag har inte läst boken men..."

Jag måste säga att jag tycker det är ganska fräckt att skriva en osande spydig krönika om en bok, utan att ha läst den. Redan på första sidan i boken står följande ord:

"För vissa har tanten plisserad kjol, för andra har hon lila hår, för somliga fyller man tant vid 50 och sedan träffar man 75-åringar som aldrig skulle kalla sig tant. Några är rädda för tanter - och andra för att bli en. Alla har sin uppfattning om vem tanten är och vad som är tantigt."

Det där med tantquiz:et är nog menat med humor och bör tas med en nypa salt. Det tror jag man märker om man läser boken.

Sen lyssnade jag på Tantfrossa på Kulurradion:Nya vågen, P1. Efter tips av en läsare här på bloggen. Vid knappt 15 min börjar en diskussion om tanttrenden med Elin Ek, Jenny Damberg och Barbro Hedvall. Det är intressant, lyssna gärna om ni har tid.

Barbro säger bl.a. att hon tycker det hela är bisarrt, hon har växt upp då de riktiga tanterna fanns och de var något helt annat, säger hon. De var kvinnor med ofta små omständigheter som tvangs vara sparsamma och ordentliga, och ganska tråkiga. Hon säger också att det här med att byta gardiner är tjafs, man har väl annat, viktigare att göra.

Elin håller med om att gardiner är en liten, fånig sak men lyfter upp det här med antikonsumtion som en viktig sak inom "tantskapet".

Det pratas också om att tanttrenden romantiserar något som förut var, som Barbro nämnde, tvång. De "riktiga" tanterna hade inget val.

Och jag skulle väl gissa att det är någonstans där som debatten blir känslig och provocerande. Vi som är unga idag kan välja att konsumera mindre och plocka våra egna bär. Vi tycker det är en bra grej och höjer upp tanten som förknippas med sådana handlingar. Medan de som hör till äldre generationer känner sig förolämpade när vi yngre får tanten (som levde ett hårt liv) att framstå som trendig och piffig.

Man kan se var det skär sig. Men samtidigt tycker jag det verkar finnas en ovilja att förstå varandra. För båda parterna tycker ändå lika om en del saker, t.ex. att det är en viktig sak att värna om miljön och tänka efter.

Så länge tanttrenden handlar om att man vill ta vara på kunskap och vettiga värderingar och föra dem vidare, och dessutom ge tanterna äran för det, så tycker jag det är en bra sak. Men jag tycker personligen att tant-begreppet också innefattar en viss ålder, där kan jag ge "tanttrendsmotståndarna" rätt. Jag skulle inte säga att jag själv ÄR en tant (ännu), men jag har kanske en del tantiga beteenden och åsikter, och är stolt över det. Jag tycker att ordet tant ska användas med kärlek och respekt, det ska inte kännas som ett skällsord.

Och jag tycker att man ska se tanttrenden mera som en upprättelse än som en förolämpning.

Vad tänker ni om tanter och tanttrend?

12 kommentarer:

Sara sa...

Alltså jag har inte läst så mycket om just den här debatten. Men började nu tänka på att jag för bara några veckor sedan blev kallad just "tant" av ett barns pappa. Jag tyckte det var hemskt lustigt, men insåg förstås då och där att "tant" betyder olika för olika personer! Och så är det ju. Det låter som om personerna som skrivit kritiskt och förattren också har ganska olika uppfattningar om vad "en tant är". :) Fast det är säkert också förenklat, och eftersom jag inte har någon aning om varken debatten eller boken så borde jag kanske inte ens kommentera. Men ville ändå dela med mig ;)

Och jag är alltså 23 år :)

Tove sa...

Jag tycker som du att man så klart ska få handarbeta och safta och sylta om man vill. Men om det stämmer som jag har läst att alltfler kvinnor p.g.a. den här trenden drömmer om att vara hemmafruar och bara pyssla, laga mat och ordna i hemmet hela dagarna så är tanttrenden kanske inte så lyckad på alla plan. Men alltså allt det du skrev håller jag med om.

Sedan det där med ordet tant... Jag tycker som så, att den gamla tidens tanter kan ju hedras och så, men som en med kvinnovetenskap som biämne skulle inte jag använda det ordet om människor som är yngre än mina mor- och farföräldrars generation, eftersom det bara är kvinnor som kan vara tanter. Vilket leder till att ordet bara återskapar könsstereotypier.

Ninette sa...

Har funderat på vad det är jag tycker skorrar lite dåligt i "tantdebatten", och kommit på en grej som irriterar mej - på vilket sätt är detta att unga tjejer "leker tant" ett hot mot mänskligheten på nåt sätt? vad är det som är så hotfullt, vad är det som gör att folk tar illa vid sig? borde man inte bara vara glad att det finns unga mänskor som vill anamma sådana värderingar och sådan estetik som motvikt till konsumtionssamhället och all lättkläddhet och alla anorektiska fotomodeller och allt det som varit rådande mode sen 80talet.

Det hör väl till saken att man som ung (eller medelålders!) vill experimentera med saker och ting och prova på olika roller. Hurra, säger jag, om unga också vill testa på att sylta och safta och laga näringsrik mat i stället för att satsa allt på att bli Kissie-kopior eller big brother-wannabes eller allt sånt som ju verkligen är ett problem för unga kvinnors självkänsla. Anser jag, självutnämnd tant!

Ord förändras och man kan kapa ord och ge dom ny betydelse om man bara vill det och är enträgen nog!

Det finns väl värre förebilder att ha än gamla tiders tanter. Sen att dom som är lite äldre och som ännu minns den tidens tanter har en annan åsikt om vad som är tanter är en annan sak, men att ha såna tanter som förebilder - sånt är bara bra tycker jag! Ett sätt att sätta forna tiders ouppskattade kvinnoarbete i fokus och ge det det erkännande det förtjänar.

johanna ö sa...

Det som verkar störa de flesta kritiker i den här tant-debatten, verkar ju vara just hemmafru-idealet. Då vill jag bara fråga varför man som kvinna inte skulle få sträva mot att vara hemmafru, om det är något man själv vill, har valt och faktiskt har möjlighet till? Vem är det som störs av att det finns "tantiga" kvinnor som skapar vackra, fungerande och välmående hem åt sina familjer och åt sig själva?
Vad är väl bättre än att man känner sig själv och vet vad man behöver för att må bra? Välmående räknas som bekant inte enbart i pengar.
Jag ser nog mig själv som både tant och hemmafru för tillfället, och hoppas för egen del att detta inte stannar vid en trend... Det finns så mycket bra att jobba vidare med här. Det finns ett otroligt fint beröm i att va bra på det man gör. Så om man är en utmärkt hemmafru, varför kan man inte få uppskattas för de talangerna och det arbetet man sätter ner på sitt hem?

Hannasvirrvarr sa...

Sara - Jo, tant kan nog betyda olika saker. Just det där att man inför barn kallar en kvinna man träffar på för tant (typ i en kassa) tycker jag är ganska harmlöst.

Tove - Jo, du har nog en bra point där. Det var lite det jag tänkte på också när jag var inne på att jag inte tycker det ska handla om vem som gör något utan varför. Istället för att tala om tantigt kunde man tala om ekologiskt och sparsamt osv. Samtidigt tycker jag det är fint att den gamla tanten kan få lite ära för sin knepighet. Om vi kunde göra det utan att hålla kvar den tydliga kopplingen mellan de här kunskaperna och kvinnan när vi ser framåt.

Ninette - Ja, jag tycker också det är toppen om det finns andra trendiga "förebilder" än de trådsmala modellerna och allt det där du nämnde. Den här trenden kan säkert "missbrukas" också, om man bara tomt följer med på trenden och inte bryr sig om värderingarna. Men allt positivt har negativa sidor och just på den här trenden tror jag vi har mera att vinna än att förlora.

Johanna ö - Jag kan ibland också känna mig lite borta i den där superhårda kritiken mot att vara hemma. Och när karriärkvinnor ibland pratar väldigt hånfullt om något "tjafs" (typ byta gardiner) när det samtidigt kan vara något som ger en annan tillfredsställelse. Men jag antar att debatten blir så hård eftersom vi finns i ett långt mellanskede ännu. Där en del kvinnor inte kan välja bort hemmet ännu, då blir det så känsligt när en annan kvinna väljer tillbaka hemmet.

Och fast pengar absolut inte är lika med välmående så behöver ju alla en viss inkomst för att klara sig och det är väl en del av kritiken mot hemmafrulivet. Om en skilsmässa kommer emot är kvinnan alldeles barskrapad, har varken ett lönearbete eller insparad pension och andra förmåner som arbete ger. Men det känns väldigt krasst att ta med en skilsmässa i beräkningarna.

Fru W sa...

Vad bra skrivet :) jag kallar mig själv Tant och är stolt över det! Men jag har varken lila hår eller förkläde. Jag har två jobb, ett som jag sköter hemifrån och ett utanför hemmet. Men jag älskar medvetenhet och viljan att utveckla hållbarhet.

Hannasvirrvarr sa...

Fru W - Tack! Jamen precis, jag tror det var lite så Elin tänkte när hon skrev boken.

Gila sa...

Tanter är coola och inne! :-)

ulrika f sa...

Jag känner en kille som både saftar, syltar och bakar (och jobbar, har lägenhet och studerar). En man som inte kommer ifrån "jobblivet", och knappast vill det heller, och kan väl påstås leva ut "hemmafru-idealet" så långt det nu går för honom.
Vad ska man kalla honom? Gubbig?

Nä, hans "tantiga" beteende gör ju honom bara riktigt skön!
Vad kunde vara gubbigt då? Gallra skog? Sätta upp plogpinnar? Svarva träskålar?

Det var det könsrelaterade inlägget :P

Hursomhelst gillar jag inte trender överlag. Det skapar bara fler fack dit man antingen ska passas in, eller inte vill höra till, eller gör allt för att passa in i.
Eller blir det som ofta i medier; enskilda handlingar överdrivs och vips är man en tant bara för att man stickar ett par sockor.

Själva handlingarna som stämplas "tantiga" är helt klart min melodi, men inte bryr jag mig om jag blir kallad tant eller inte.

Heder och tack dock till alla människor som gått före och gjort häftiga, vardagliga, betydelsefulla insatser!

ps.förlåt att det blev så långt

Sofia-Sobeide sa...

Jag är väl tant i den bemärkelsen att jag handarbetar, plockar bär och svamp, lappar saker istället för att köpa nytt, kokar sylt osv... Även om jag inte kallar mig tant, däremot är jag studerande och försöker vara miljömedveten.

När jag hör begreppet tant så tänker jag på mina äldre släktingar som även gör allt det som jag gör. Men däremot vet jag inte varför hemmafru skall kopplas till begreppet tant. De tanter jag känner har varit hårt arbetande icke hemmafruar. Och däremot inte sagt att hemmafruar är hårt arbetande, min mamma var hemmafru och det är ju mycket arbete det med.

För mig räcker begreppet miljömedveten och ekonomisk till för det sätt jag lever.

För den delen hinner man väl vara tant även fast man har ett jobb?

Hannasvirrvarr sa...

Gila - :)

ulrika f - Det är roligt med långa kommentarer! Jag håller helt med det där du skriver om trender. Alla borde satsa på att söka det som känns rätt för en själv, att ta sitt eget innersta som "domare" och inte trenderna på utsidan.

Men människan är trots allt ett socialt flockdjur och trender kommer vi knappast någonsin ifrån. Och om tanten är trendig så kan det i alla fall föra med sig att någon som annars inte vågar gå egna vägar nu vågar bejaka sina "tant"-sidor.

Och det där med gubbigt som du skrev om är ju intressant för det handlar ju egentligen om samma grej. Gallra och sköta sin egen skog är liksom gubbsidan och plocka bären är tantsidan av det hela. Man kunde ju önska att den där könsgränsen går upp i rök vad tiden går.

Sofia-Sobeide - Jo, du har så rätt. Hopkopplingen av tant och hemmafru har kanske att göra med att båda uppmuntrar till safta, sylta-träsket som många ser som något ont som binder kvinnan till hemmet? Men jag tycker man missar sig lite där, som så många nämnt här så handlar det inte om att det är KVINNAN som ska göra de här sakerna. Utan snarare ATT man gör dem, det kan lika bra vara en man som gör det.

Ordet tant utesluter förstås männen men jag ser det snarare som att man just nu använder ordet tant för att det har varit tanterna som syltat. Men att det inte bara är tanterna/kvinnorna som för det vidare utan alla som tycker det är en viktig och bra sak.

Fru W sa...

Denna bok kanske du redan har koll på!? Men jag tyckte att den verkade fin och en värdig hyllning till dem "riktiga" tanterna.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9137136755