Nu tänkte jag, den nya veckan till ära, komma med en fortsättning på inlägget om att våga välja själv.
Jag nämnde att jag vill skriva om att vara nöjd. På föreläsningen Att Våga pratade Maria Österåker en hel del om att vara nöjd. Hon menade att det är en av vår generations stora problem, att vi ständigt jagar lyckan och aldrig blir nöjda. Men att vara nöjd är att vara lycklig, påstår hon. Fast det kräver mod att våga vara nöjd.
Och då insåg jag att "bli nöjd" kanske inte handlar om att nå fram till ett visst mål utan snarare om att välja en inställning. Om vi bara vågar kanske vi kan bli nöjda med oss själva och livet, redan idag?
Men. Är det bara jag eller klingar nöjd också lite illa? Att nöja sig. Är inte det att ge upp? Att sluta sträva framåt? Och strävar du inte konstant framåt så är du ointressant (en dödssynd idag?). Ja, kanske det rent av är lite pinsamt att vara nöjd. Eller?
Inget är förstås svartvitt och kanske det är så att om vi tillåter oss att känna oss riktigt nöjda så når vi inte lika långt. Men kan det inte också vara så att om vi tillät oss att känna oss nöjda med det vi har, gör och framför allt med det vi är, så skulle vi må bättre. Känna oss lyckligare. Och kanske utvecklas och påverka vår omgivning av bara farten för att vi är gladare typer helt enkelt?
Hur tänker ni kring att vara nöjd?
Inlägg
Vilken julmusik är den första du lyssnar på?
4 timmar sedan
6 kommentarer:
Att vara nöjd är jättebra. Det är inte samma sak som att nöja sig, anser jag. Att vara nöjd är inte att ge upp. Du kan fortfarande sträva framåt. Och sen kan man ju också fundera på om att sträva framåt har ett egenvärde i sig.. Är inte huvudsaken att man är lycklig?
Jag håller i stort med dig :) jag tycker att det är jättekul att du diskuterar de här sakerna.
åh, mitt favoritämne!
som jag ser det är det en konst att vara nöjd, och den konsten är själva knixen, den rätta knycken, både nyckeln och porten till lycka.
det betyder ju ingalunda att man ska ta skit och inte utvecklas och inte ha ambitioner, men de flesta HAR nog otroligt mycket att vara nöjda över.
min personliga forskning inom området visar dessutom att när man tillåter sej att vara nöjd och därmed också lycklig, så dråsar det ner en massa roliga saker över en hela tiden. det blir som en positiv spiral, värsta lyckohjulet.
det är ju sist och slutligen ganska självklart att man mår bättre av att fokusera på det man har, istället för på det man inte har.
Evasleva - Jag håller faktiskt helt med dig. Och jag funderade på det där, om det är samma sak att vara nöjd och att nöja sig. Men det är väl inte riktigt samma sak...
Sara - Jo, jag tror också på den där goda cirkeln. Sådär generellt borde vi nog bli bättre på att fokusera på det vi har.
Jag håller med Sara också! :)
Jag har också funderat mycket på det där med att vara nöjd - och på att vara missnöjd. För är det något som klingar illa är det att man är missnöjd. Men minst lika viktigt som det är att så småningom bli nöjd är det att inse när man faktiskt inte är det. När man inte trivs, inte har det bra och kan göra något för att få det bättre. Före det ska man inte nöja sig. Man känner nog själv när man är _tillräckligt_ nöjd för att vara lycklig.
Jag håller med. Självklart ska man inte finna sig i något som man inte mår bra av. Men ibland tror jag vi kunde fokusera mera på de delar av livet som vi är nöjda med (för att känna oss gladare), samtidigt som vi jobbar på att förändra de delar vi inte är nöjda med.
Skicka en kommentar