14 juli 2011

Semesterdagar

Allra mest känns det som semester ute på sommarstugan.

Jag väljer utan tvekan soluppgång före solnedgång, den här speglar sig i dörren samma natt som Johanna och jag tvättade av oss loppisracet i havet.

Vi stannade ett par dygn och fick både regn och sol.

Vi spelade Mastermind, ett spel som jag är riktigt bra på. Färger och logiska system.

Det kikades på sjöfåglar. Vi försökte räkna en mammas duniga ungar som dök och vimsade runt.

Sen gick vi på en sen kvällspromenad utmed vattnet.

Vi försökte knuffa den runda stenen i rullning, utan resultat. Efter det var jag tvungen att klättra upp på den, och alla andra större stenar jag fick syn på.

Johanna hade bakat och tagit med en ostkaka. Vi (mest jag) åt upp hela. Den sista biten delade vi systerligt enligt hur sugna vi var.

Sen lämnade jag och Johanna villalivet och åkte in till Jakobstad för att delta på måndagstorg. När vi plockat fram alla grejer kom det en rejäl och utdragen regnskur som blötte ner alla saker. När allt var vått kunde solen visa sig igen.

Nästa dag besökte vi ett loppis, men mera om det senare. Efter loppisturen styrde jag ut mot havet igen.

Jag gjorde upp eld i bastun. Vi badade, både i bastun och i havet.

En annan dag sågade vi ved av nedfallna träd, på den fantastiskt vinda sågbocken som vi i fint samarbete spikade ihop av brädstumpar förra sommaren.

Det kanske bästa hittills på hela sommaren var ändå när det igår blåste alldeles för kallt för att sola och vi gjorde en liten mysig ö på uteplatsen. Kan det finnas något skönare än att ha täcket från sängen utomhus (kanske extra skönt för att det är lite förbjudet)? Jag blev så till mig att jag skrattade så jag nästan grät. Sen lugnade jag ner mig och läste om bostadsmässan.

Nu gör jag mitt bästa för att inte tänka på hur lite ledighet som återstår. Det går sådär.

3 kommentarer:

Christina sa...

Den vita lampan på bordet var ju för underbar. Men den är ju säkert såld. :/

Naja sa...

Mastermind är bäst! Och jag är också riktigt duktig på det :)

Anonym sa...

det blir nog bra ska du se. . .