Tack så väldigt mycket

Ni vet när man går från närbutiken ätandes en croissant man nyss köpt (nä?). Och så stannar man vid övergångsstället för att vänta på en bil, men den stannar och viftar över en och man tänker hälsa som tack men håller väskan i ena handen och blir tvungen att hälsa med en halväten croissant i högsta hugg mumlandes tack med en full mun. Den känslan. Inget som förbättrar självbilden kan jag berätta.