Anders gästbloggar 1: Agoni och vånda

Den här bloggens läsare har svårligen undkommit det faktum att en flytt pågår här i hushållet. Vet ni, svårligen jag heller. Jag har inte heller undvikit att lägga märke till ivern som rådit i denna blogg de senaste veckorna. Nu frångår vi ivern för en stund.

Ordet ”ångest” kan etymologiskt spåras till åtminstone år 1658 och den svenska skaldekonstens fader Georg Stiernhielm, fast i gode Georgs skaldeådra hette det ”ångst”. Stjärnskallen får stava det riktigt hur han vill. Jag är tämligen säker på att en grundligare undersökning i ärendet skulle ge vid handen att ångest och packa är synonymer.

Och detta för naturligtvis alldeles osökt mina tankar till landsköldpaddan, på latin Testudinae. Den har den längsta livslängden av alla jordens djur. Den hittills äldsta sköldpaddan Tu'i Malila – en gullig liten sak på omkring 250 kilo från Madagaskar - blev 188 år gammal när den gick till sköldhimlen den 19 maj 1965.

Jag vet varför den här arten lever längst.

Skölden.

Den behövde aldrig flytta om den inte ville. Hemmet fanns på ryggen, och var bara att krypa in i. Herregud, Leve Landsköldpaddan!

Kvinnan har mycket lite gemensamt med sköldpaddan har jag märkt. Någonting händer nämligen med kvinnor vid en flytt. Ögonen börjar lysa som neonskyltar, pratet blir hetsigare (och för en man än mera svårtolkat), och saker försvinner ur ens skåp kvickare än man kan säga ”herreminskapare, så jag kan hata att flytta” eller på österbottniska ”ta bort me!”. Eller ”älskling, vart satte du…?”.

Man står maktlös inför Den Kvinnliga Inspirationen. Svag, liksom. Andnöd. Å andra verkar just min fästmö finna sådan renodlad glädje i packandet att det för mig endast återstår att luta mig tillbaka. Och ha dåligt samvete.

Så nu får det räcka med flyttandet. Det första jag ska göra nu när jag blir gräsänkling i några veckor från och med i morgon är att blockera alla bostadssajter i Hannas browser så att hon inte hittar på att flytta på nytt i augusti.

Vid gud, de ska blockeras.