Det är ju inget märkligt eller fel med det men jag tycker det känns tråkigt. Det känns så gammalt och förlegat. Och opraktiskt.
(Missförstå mig inte i onödan, jag försöker inte fördöma någon.)
Men det är ju inte så lätt det här med namnet, hur ska man göra riktigt? Såhär tänker jag.
Jag vill inte byta namn av två anledningar:
- Allt praktiskt krångel, t.ex. alla plastkort som måste förnyas (det lär ska kosta dessutom)
- Ingen skulle längre känna igen mig på namnet, jag skulle plötsligt tappa min identitet och bli en främling (ja, okej jag är kanske lite dramatisk)
- Jag har aldrig varit speciellt förtjust i mitt efternamn, det tillfredställer mig inte estetiskt och det snubblar i munnen
- Jag vill att jag och min man ska heta samma sak (i vårt fall när det endast skiljer en bokstav i våra efternamn skulle jag helst ta ett helt nytt namn)
Vilka är dina resonemang för att byta/inte byta namn?
Inlägg
12 kommentarer:
Jag vill byta till ett helt nytt namn. Eller fortsätta heta precis det jag heter nu.
Vi försökte få dubbelnamn båda två, men så funkar inte Finlands lag. Sålunda hade vi en snabb omröstning på magistraten som slutade i att jag behöll mitt efternamn, medan Mags tog dubbelnamn. Egentligen tycker jag att Silfvenius är snyggare än Öhman, men blir så trött på att det alltid är kvinnor som väljer bort sina namn.
jag kunde inte inte bli av med mitt gamla efternamn fort nog ;)
hur det nu kom sig, så lyckades jag gifta mig till ett av de efternamn jag alltid gillat mest och som låter väldigt kokkolensiskt även om maken inte har någon som helst anknytning till den staden :)
just så, jag inloggad som mig själv idag, fast jag egentligen är alegni :D
Peppe - Alltså FÅR inte båda ha dubbelnamn?!
Alegni - Ja om man lyckas bonga det namn man vill ha så måste man ju nog ta tillfället i akt ;)
Peppe: nope. Finsk namnlagstiftning.
Vi gjorde också så att Caj tog dubbelnamn och jag behöll mitt eftersom han tyckte att det var det bästa av alla alternativ. Jag ville inte heller "förlora min identitet" och det fanns andra med samma namn som hans, men inte med samma som mitt. En annan orsak var att mitt efternamn är ovanligare och våra förnamn är ganska vanliga. Ett tag tänkte vi ta ett helt nytt som funnits i min släkt för länge sen, men sen mesade vi ur. Så här i efterhand är det inte särskilt praktiskt att Caj har dubbelnamn, för det innebär ju att vi INTE har ett gemensamt efternamn, trots att vi tänkte så. Barnen heter Klingenberg, jag heter Klingenberg men Caj heter Fors-Klingenberg och börjar alltså på en helt annan bokstav än vi andra. Kanske det borde bli obligatoriskt att helt byta efternamn när man gifter sig. Ibland kan jag nog sakna ett gemensamt efternamn. Nu blev det här en hel roman, ursäkta.
ja och jag måste tillägga att jag alltså kanske helst hade sett att han helt bytt efternamn men eftersom han var snäll nog att delvis byta tyckte jag att det var ett bättre alternativ än att jag hade bytt eller att vi hade behållit våra respektive efternamn och NU skall jag sluta skriva om det här, hehe
Malin - Skriv på bara, jag tycker det är intressant. Att ta det ovanligare namnet är ganska bra argument tycker jag, om det är fint vill säga och det är det ju i ert fall :)
Min man ville att vi skulle heta samma sak medan jag INTE ville ta hans namn och stöda patriarkatet. Så vi tog min mammas flicknamn båda två istället.
//Tormenta
vi slog ihop våra efternamn till ett nytt gemensamt namn; en lösning vi båda är supernöjda med!
Tormenta - Det låter som en bra lösning
Stara - Det tycker jag är en skoj lösning, synd att det inte riktigt funkar med alla namn.
Skicka en kommentar