Så fort det lugnar ner sig så gör sig ofriden påmind. Jag förvandlas till en överkokt, ohanterlig klump som är helt oförmögen. Det är tvärstopp med allt.
Saker jag försökt göra de senaste dygnen för att lätta på ofriden i min själ:
- Köpt shampo med tjärdoft
- Cyklat i dimma
- Sovit
- Tittat på flygpriser långt bort
Men vad hjälper det. Skönt att ha en jobbtur att ta itu med idag istället.
Oundvikligen snurrar frågorna kvar. Är jag bara helt utan disciplin? Eller har jag en mental störning? Är jag bara ovanligt trött? Eller obehagligt lat? Är det bara så att kroppen har hamnat i otakt med huvudet? Eller är jag sjuk?
Inlägg
de ropar på mig
3 timmar sedan
7 kommentarer:
Känner igen känslan. Sluta ha dåligt samvete. Man behöver inte alltid göra och prestera. Har lärt mig strunta i saker mer och mer. Göra saker jag tycker om först och inte när allt annat är gjort. Måstena tar ändå aldrig slut. Stor kram
Verkstaden - Tack för de fina orden. Värst är det när man inte ens vill göra de där roliga sakerna. Då måste det väl bara betyda att man är för trött. Kram!
Känner SÅÅÅÅÅ igen mig! Tror nog att du är för trött.. Ta det helt lugnt i några dagar, (kanske 4-5), bara dricka te och kanske läsa/se på tv förutom jobbet. Far ingenstans, håll dig bara hemma, motionera inte heller, ev promenader i snigelfart med alla sinnen, gör avslappningsövningar osv. Då brukar det svänga för mig:). Kram!
Ofrid i själen, vilket otroligt vackert och talande uttryck. Då behöver man komma ikapp med sig själv och det brukar jag göra på mina skogspromenader.
a-Luna - Jo, det är nog troligtvis trötthet. Nu när det är så ljust är det svårt att gå och lägga sig igen efter posten, eller att för den del gå i säng i tid. Jag får nog sömn om jag lägger mig men jag vill ju inte sova när det är så ljust och fint. Snart har jag i alla fall ledigt från posten i tre veckor, det ska bli riktigt skönt!
nettezrum - Tack ska du ha. Ja, skogspromenader kan vara mycket helande. Kanske jag skulle få till en sån idag när solen till och med skiner :)
När är man är på väg någonstans, när man inte riktigt är där man vill vara kan det bli så här, kris eller utveckling, kallas vad man vill, summa kardemumma samma sak, omfamna, var inte rädd, du hamnar rätt, det ordnar sig alltid, ta en sak i taget, så plötsligt en dag. Sova, mat, motion. En vän. Och skogen är läkande. Jag är fascinerad av din blogg, du trollbinder och inspirerar, klok, tack!
Tack för den fina kommentaren!
Skicka en kommentar