Underbara Clara skriver så fint om att vara rejäl och lite bonnig (på ett bra sätt). Hur hennes morfar brukar uppmuntra henne och hennes syster genom att säga Herregud vilka rejäla flickor när de tog itu med praktiska saker.
Jag tänker ofta på det där nuförtiden, att jag inte vill uppmuntra småflickor i min omgivning endast till att vara söta, fina, snälla och duktiga. Jag har nämligen mycket lätt att falla i gropen Oj så fina rosetter du har i håret. Och det är väl inget illa att påpeka att någon är fin, men när de är små ska de väl inte behöva uppmuntras till medvetenhet om utseende i första hand. Hur sorgligt är det inte att flickor redan i dagisåldern vet att smal=fin, tjock=ful.
Man kanske hellre kunde prata om att det är roligt att träffas och ta fasta på barnets personlighet om man känner henne (eller honom) bättre. Uppmuntra deras specifika intressen och tankar.
Det kanske kan tyckas obetydligt men är det inte sådär samhällets snedvridna ideal smyger sig vidare från generation till generation.
Inlägg
Motsatsernas lista
6 timmar sedan
5 kommentarer:
"applåderar"
Ja, det är svårt det där. Jag träffar en del barn på jobbet och brukar försöka tänka på det där. Samma med min brorsdotter, men där är det svårare eftersom jag verkligen tycker att hon är det finaste som finns. Jag brukar inte säga att hon är fint klädd eller så utan mer att hon är fin och då menar jag ju egentligen att hon är det som person. (Eller så berömmer jag hennes fina tjocka mage, runda goa kinder eller härliga trassliga hår, för de är också fina!) Fast jag brukar försöka tänka på att berömma hennes egenskaper också. Hon är iofs så liten att hon inte riktigt förstår det där, men det är ju aldrig för tidigt att börja.
Jag jobbar själv med barn och jag brukar försöka ge dem beröm för vad det gör istället. Till exempel " vad duktig du var som kom i håg att hänga upp jackan själv" eller "Vad snällt av dig att låna bilen åt x". Men visst kan det slinka in någon kommentar om utseendet om man till exempel ser att något av barnen har nya kläder el. liknande.
Svårt det där. Tycker alla stämplar man sätter på småbarn kan påverka dem. Bra som Linda sa att man kan berömma vad de gör - fast det tycker jag gäller vuxna också. Alltid känsligt att kommentera en mänskas utseende eller personlighet.
Sen är det en annan sak att jag berättar åt alla bekanta precis hurdan jag tycker min brorsdotter är. Nåjo. När jag är med henne försöker jag lyssna på vad hon vill säga. Fast hon är 2 och inte pratar så mycket har hon många åsikter.
Lady Dahmer diskuterar det här också på sin blogg just nu (och även tidigare). Det är verkligen svårt att vänja sig av med utseendekommentarerna tycker jag, för det är ju typ så man lärt sig att tilltala folk, speciellt småflickor som man inte känner så bra. Vad kan man prata om istället liksom, om man inte vet någonting om personen? Vädret? Genom att kommentera duktighet finns igen fällan att personen kan börja tro att det är väldigt viktigt att vara duktig för att duga. Om det blir för mycket sådana kommentarer alltså. Måttlighet med allt. Men bra att du uppmärksammar även detta här på bloggen! :)
Skicka en kommentar