20 september 2011

Ett upprört inlägg

Fast jag tycker jämställdhet är en viktig sak så kastar jag mig ogärna in i hårda diskussioner, eller ens uttalar mig i en del situationer. Mest för att det känns obehagligt när en del blir så bitska. Jämställdhet har verkligen en förmåga att dela åsikter. En del suckar och himlar med ögonen redan när ordet nämns.

Med det sagt vill jag i alla fall ta upp en sak nu. Något som blev kvar och uppröra i mina tankar efter starta eget-kursen. En trevlig kurs på alla sätt. Men så plötsligt var vi inne på ämnet män vs. kvinnor i arbetslivet. Män vs. kvinnor som ledare, endast män vs. endast kvinnor som arbetskamrater. Det kändes lite overkligt men inte precis som någon överraskning när diskussionen gick i smutsiga gamla spår.

"Jag har frågat alla kvinnor jag anställt om de kan tänka sig att bli ledare och alla har svarat nej" ("-alltså kvinnor vill inte bli ledare", "och ska heller inte gnälla när de inte kan klättra i karriären"). "Har någon här arbetat i grupper med endast män/kvinnor?" "Vilket tyckte du bättre om?". Varpå den tillfrågade kvinnan med låg röst svarade att männen var gemytligare att jobba med. Många (mest kvinnor) hade många förklaringar till varför det är bättre att jobba med män. De är mer raka, de säger som de tycker, inget extra tjafs, inget skitsnack. Varpå kursledaren smidigt kunde fortsätta och berätta om hur män och kvinnor är olika. Män är bättre ledare och kvinnor är bra på att göra flera saker samtidigt. Ungefär så.

Och vet ni jag blev så förbannat upprörd där jag satt tyst och bet ihop. Det kändes som om jag medverkade i någon sorts dålig parodi på förfluten tid. Inte i verklig nutid 2011.

Jag ville nästan ropa till de unga kvinnorna att de sitter och ljuger. Att kvinnor i allmänhet inte är tjafsiga och pratar skit. Att de också kan säga rakt ut vad de tycker och uppskattar när andra gör det. Det var ju det de satt där och sa själva, som kvinnor, att de uppskattar rakhet! Åk inte med och upprätthåll nån dålig föreställning om att kvinnor i allmänhet är tjafsiga. Visst finns de också men det är inte närapå en hel sanning.

Och klart att många kvinnor känner sig obekväma i tanken på att vara ledare om de plötsligt tillfrågas och dittills i hela sina liv aldrig uppmuntrats till egenskaper/förmågor som ledare behöver. Och nej, alla kvinnor vill inte vara ledare. Alla människor vill inte vara ledare. Men föreställningen att kvinnors obenägenhet till ledarskap skulle bero på biologiska förutsättningar ger mig utslag.

Och så det där att kvinnor är bra på att göra många saker samtidigt (säkert är en del bra på det men), om det generella påståendet inte är bullshit så är jag ingen kvinna. Jag hatar att tvingas göra flera saker samtidigt, blir stressad och mår direkt illa av det, ibland har jag t.o.m. svårt att prata och köra samtidigt.

Så. Nu ska jag försöka skaka den där upplevelsen av mig. Tack för att ni lyssnade!

20 kommentarer:

Evasleva sa...

Amen!
Jag håller helt med dig.
Jag har jobbat i grupper med bara kvinnor och dessutom kvinnliga chef vilket har varit fantastiskt bra. Blandade grupper som varit mindre bra. Och bra. Som sagt, det har med männikosrna att göra. inte könet.
Men tyvärr kan ju myten bli en självuppfyllande profetia.

Husmor Anna sa...

Bra skrivet Hanna!

Hannasvirrvarr sa...

Jamen exakt!

Hannasvirrvarr sa...

Tack Anna!

Ninette sa...

Nämen hemska saker - vilken stenålders attityd! bra att du skriver om det, men alltså jösses ändå, det där ska föreställas vara en kurs i starta eget och dom har sån där inställning...

Hannasvirrvarr sa...

Ninette - Ja, det kändes verkligen gammaldags. Men till föreläsarens försvar var han annars bra på det han gjorde (det som inlägget handlar om kom bara upp som en litenliten del). Och mitt upp i ämnet avbröt han sig och sa "ja, kanske det finns nån feminist här som inte håller med mig nu?" Och jag svarade att jag sitter och biter ihop. Varpå alla skrattade.

Fast jag vet inte vad som är värre egentligen. Att man är helt omedveten eller att man känner till att det finns en stark kritik mot liknande åsikter men ändå håller fast vid dem...

enlitenpaus sa...

Bra Hanna! Nu känner jag ju inte dig, men det du säger är något som de på kursen hade behövt höra. Du har ju vettiga saker att komma med! Om du vågar, så säg vad du tycker nästa gång. Då kanske de ser ut som frågetecken, men strunta i det. Du har ju rätt! *pepp pepp*

Anonym sa...

Känner igen det där, man orkar inte alltid ta en sån här diskussion. Speciellt när det känns helt absurt hur att folk kan generalisera så här. Man blir nästan chockad att det finns sådana åsikter ännu. Det gör också att man vet inte riktigt var man ska börja för det finns så mycket att säga till om.
Håller med "enlitenpaus" att du Hanna har vettig åsikter som skulle vara bra att bli sagda :) Men, som sagt jag vet hur det känns o. ibland orkar/ vågar man inte.
-johanna-

Sara sa...

men alltså SUCK! ta med en kalander nästa gång och visa dem vilket århundrade vi befinner oss i.

Anonym sa...

"Och jag svarade att jag sitter och biter ihop" Haha!! Skönt sagt.

Det jag kommer att tänka på är hur ofta det känns som att det är lite lönlöst att försöka reda ut eller förklara hur något ligger till. Som till exempel män vs. kvinnor i arbetslivet. Det går inte att förklara eller ge råd, för inget är så svartvitt att det kan generaliseras. Jag kan berätta om egna erfarenheter, men till och med de kan, eftersom jag ser dem ur mitt perspektiv, vara en förvrägning av verkligheten, färgade av dedär gamla mönstren.
Tänkte jag. Och därför tycker jag det är svårt att säga min åsikt ibland, för fast jag kanske ser igenom på ett annat sätt så är det svårt att inte bli generaliserande..?
Och jag gillar att du skriver om sånahär saker! Du skriver bra!
/ulrika f

Anonym sa...

..jag vet egentligen inte vad jag försökte säga nu heller. haha..
/u

E sa...

Jag blir vansinnigt irriterad när folk, både kvinnor o män, så ofta slänger ur sig just det där påståendet att arbetsplatser med bara kvinnor är värre när det gäller skvaller, baktal osv. Min egen erfarenhet är att det är PRECIS rakt tvärtom, men jag därav drar jag ju inte den fåniga slutsatsen att arbetsplatser där det jobbar mest män är mera skvallriga osv, utan precis som någon annan skrev så handlar det ju om personer och inte kön!!! Och både män och kvinnor kan och borde motarbeta skitsnack på sina arbetsplatser eftersom ingen mår bra av det.

Hannasvirrvarr sa...

enlitenpaus - Jag satt nog och övervägde, men kände att det är så mycket jag vill säga och att det inte var rätt tillfälle för sådana diskussioner. Men oj vad min puls låg högt.

Johanna - Jamen exakt så kändes det. Var ska jag börja, liksom?

Sara - Haha, jag ser det framför mig. "Ursäkta får jag avbryta, jag satt här och bläddrade i min kalender och märkte att det faktiskt är 2011 nu, ville bara påpeka!"

Ulrika - Jo, det känner jag också, att det inte är svartvitt alls. Och det kanske är därför jag oftast drar mig för att diskutera det. Det är nog det där generaliserandet som jag hatar mest. Vad det än gäller. Och tusen tack för den fina komplimangen!

E - Jamen exakt! Kan vi inte bara säga som det är, att de finns olika sorters människor. Både kvinnor och män som är riktigt bra typer och både kvinnor och män som är riktiga assholes. Och en riktigt stor grå blandmassa däremellan.

när det börjar sa...

åh, jag blir så trött på sådana här diskussioner. Samtidigt också lite ledsen över kommentaren "ja, kanske det finns nån feminist här som inte håller med mig nu?", den gör liksom att det blir ett vi och "det andra". Som något normalt och allmänt accepterat och något som är udda och avvikande. och måste man beteckna sig som feminist bara för att man inte vill gå med på att se det så här? (det sista som en fråga till föreläsaren, liksom)

sofiamaa sa...

"Och klart att många kvinnor känner sig obekväma i tanken på att vara ledare om de plötsligt tillfrågas och dittills i hela sina liv aldrig uppmuntrats till egenskaper/förmågor som ledare behöver."

Ja! Bra inlägg, känner så igen den där frustrerande känslan samtidigt som en inte orkar ge sig in i diskussionen just där och då.

marica sa...

bra inlägg Hanna! ska bli kkul att träffas igen i oktober, du är klok du!

Gila sa...

Min bästa arbetsplats är jag på just nu och där är vi nästan 50/50...en mix av manligt/kvinnligt föredrar jag. Bara kvinnor blir ofta lite väl pratigt...tycker jag...

Hannasvirrvarr sa...

när det börjar - Ja, trött blir man.

sofiamaa - Tack! Det är i alla fall en tröst att vi är flera som känner på det här sättet. Jag tror också att det är bra att "välja sina strider" och inte alltid ta upp diskussionen. Ibland kanske det stjälper mera än det hjälper.

marica - Ja, det blir kul att träffas och jag tackar ödmjukast för den fina komplimangen!

Gila - Jag tycker nog blandade grupper är att föredra jag också. Och blandade grupper kan förstås se väldigt olika ut, beroende på vilka personer som ingår i den.

den elaka b. sa...

du kanske ville glömma ämnet ren, men jag har en tanke i frågan, nämligen, jag läste en intressant text som hävdar att mänskan ursprungligen inte alls är tänkt att leva med chefer - de tidiga mänskorna lär ska ha varit mycket mer samarbetsinriktade, man helt enkelt diskuterade sig fram till vad man sku göra, ingen chef gav order "såhär eller sådär".

jag tror att dagens arbetsplatser lider av det onaturliga i den (numera kanske lite gammaldags) chefsrollen, men att män (som överhuvudtaget är mer känslokalla och - if i dare say - har lättare för att vara fulla av skit) kanske tar det mer med en klackspark att domdera över andra. de gör det, s.a.s., mindre problematiskt.

en par kvinnliga chefer jag har upplevt har varit överkänsliga för kritik och därför lätt attackerat underordnade som kommer med egna idéer (om de strider mot chefens idéer) och jag undrar om det här kan bero på att kvinnor upplever det onaturliga i chefsrollen starkare (eftersom de i allmänhet har svårare att vara fulla av skit som män är).

men, det här är nu bara en flummig tanke...

det här är en bok av killen jag tänkte på: http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/lasse-berg-skymningssang-i-kalahari-hur-manniskan-bytte-tillvaro

Peter sa...

Om jag vågar ska jag inflika med en tanke efter 20 års arbetserfarenhet med kvinnor som majoritet, också i ledande position.
Tror inte man ska i första hand fokusera på ledaren i en arbetsgemenskap, utan på de som bör bli ledda, på deras behov av ledarskap. Och här tror jag att en kvinnomajoritet skulle helst bli ledd av en man, och en mansmajoritet av en kvinna. Då ser jag inte ur individperspektiv hos ledaren, utan ur arbetsgemenskapens/arbetsgivarens perspektiv. En arbetsplats ska, enligt mitt tycke, inte i främsta hand vara till för ledarens könskvotering, utan för att hela gänget ska ledas på ett så uppmuntrande och effektivt sätt som möjligt. Och jag tror att i en grupp med samma kön blir en ledare jämställd och nedgraderad till en medtävlare bland de andra, och då får inte ledaren den status den behöver och det igen gagnar inte den enskilde.

Som tidigare nämnts har en 50/50-fördelning upplevts som bästa, och det kunde stöda tanken att konkurrenssituationer undviks på bästa möjliga sätt.

Men man ska ju aldrig generalisera, varken det som står här eller det som nån sagt...