Det är jobbigt att vilja så mycket men orka så lite.
Det är också jobbigt att det går så mycket upp och ner.
En dag i början av veckan kände jag mig totalt orkeslös hela dagen, det enda jag kunde förmå mig att gör var att titta på ungefär 12 avsnitt Friends. Det stökiga pysselrummet och alla opysslade idéer brände i medvetandet men det fanns inte en chans att uppbåda kraft och koncentration till något vettigt över huvudtaget. Jag orkade inte ens börja läsa en av de många olästa böcker jag samlar på hög. Och så en molande ångest.
En annan dag, igår, flydde jag inte till Friends-bubblan en ända gång. Istället gick jag maniskt genom en massa lådor och påsar i pysselrummet. Timme efter timme. Och däremellan låg jag och läste en pocket av Katerina Janouch. Kände mig inspirerad och pigg.
Så från och till. Så svårt att veta hur sjuk eller friska man egentligen är.
Inlägg
Proletärstjärnans sken
2 dagar sedan
2 kommentarer:
Friends är ett passande tidsfördirv när man inte orkar med något annat.. Så brukar jag också göra :)
Precis såhär känner jag också. Alldeles för ofta. Och så kan jag inte riktigt avgöra om jag faktiskt kan vara så utmattad - eller bara är lat?
För när man är ung kan (borde?) det väl inte vara så övermäktigt att stiga upp från sängen? Tänk om jag bara borde ta mig i nacken, lite hårdare? Men orkar inte. Och kvar ligger man med ångest, så avslappnad blir man ju inte heller.
Suck. Varför är det så svårt - alt. varför gör man det så svårt för sig? (för tänk om man bara kunde ligga och njuuuta av Friendsavsnitten? Utan dåligt samvete.)
Skicka en kommentar