Alla sammanhang behöver ett svart får (och då menar jag bildligt och syftar inte på lammen i föregående inlägg) för att hålla balansen. Det här inlägget är ett svart får i all strävan efter hållbarhet.
Jag är sällan, mycket sällan sugen på pizza (betydligt oftare suktar jag efter franska med korv, och då tycker jag inte ens om korv). Men idag hände det hur som helst. Jag fick ett starkt sug efter pizza. Med salami (aldrig hänt förr) och mycket flott. Ett samtal senare och så småningom har jag den här. Det ska bli så otroligt gott!
Uppdatering
Pizzan visade sig vara stark så jag nästan storknade. Jag tycker inte om stark mat. Men eventuellt bidrog den med en liten insats i kampen mot min förkylning. Snoret rann i alla fall som bara den.
Inlägg
Proletärstjärnans sken
2 dagar sedan
3 kommentarer:
Det är underligt det där, att man kan bli himlsa sugen, och sen efter en stund övergår det till en lätt besvikelse istället. Inte var det så gott som jag trodde...
himsla? Himla menar jag... Himlsa låter som jag vore en tofsla eller kanske en vifsla?
Jo, så är det. När man fantiserar när man är hungrig så är väl det mesta supersupergott :)
Skicka en kommentar