UnderbaraClara skriver så bra om att kreativitet "är en muskel som växer om man tränar den". Att man inte ska låta sig hämmas fast man inte besitter den absoluta kunskapen om hur saker och ting ska göras på riktigt.
Jag har ett rätt så bra självförtroende när det kommer till sömnad och pyssel men får jag ett tomt papper framför mig blir det oftast kramp. Och ännu värre blir det när jag tänker på att jag skulle vilja renovera ett gammalt hus i framtiden. Renovera kan man inte göra hur som helst och jag kan ingenting om renovering, hur ska jag våga påbörja ett sådant projekt? Nej hujeda, bäst att bara dra täcket över huvudet.
Fast hur ska man lära sig om man inte vågar pröva på?
I ett tidigare inlägg var hon inne på samma ämne och skrev om att man inte ska hålla tillbaka med sina idéer. Att kreativiteten inte förbrukas och tar slut, utan föder ny kreativitet.
Det där kan jag känna att jag lider lite av. Det här var en så bra idé, den här måste jag spara till ett bra tillfälle, tänker jag och så genomför jag den aldrig. Eller så tänker jag att jag ska genomföra den men tar mig aldrig tid. Kommer mig aldrig för.
Därför lovar jag mig själv att idag, ja genast, fylla några papper med tusch och genomföra en bra pysselidé som legat och grott de senaste dagarna. Återkommer!
Inlägg
Ärtigt värre!
20 timmar sedan
4 kommentarer:
Härligt! Låter som ett lovande löfte :)
Jag är med! Härmed lovar jag att fånga kreativiteten och göra något nyttigt av den när helst den pockar på.
Jag läste också det inlägget och kände att jag absolt borde träna kreativitensmuskeln lite oftare. Jag tycker om att skriva, teckna, fota, pyssla och greja, men ibland blire det liksom inte av, och så blir det inte av, och så blir det inte av. Man blir liksom förslappad. Jag hänger också på!
Underbaraclara - Ja visst! :)
Karin E - Bra, bra! :)
Annakatrina - Det låter bra. Kanske vi borde pyssla tillsammans. Virka och prata upplevde jag som en bra kombination i Åbo :)
Skicka en kommentar