Vägen till allmänbildning

Förra veckan slängde jag in en tremånaders helgprenumeration till Hbl. Jag har inte varit bortskämd med dagstidning sedan jag bodde hemma (med ett tremånaders undantag när jag prenumererade på Turun Sanomat för att lära mig finska, men märkte att en dagstidning använder alltför svår finska för mig, vilket slutade med att varje tidning åkte rakt i pappersinsamlingen, SÅ omiljövänligt).

I ärlighetens namn är jag pinsamt oallmänbildad och har börjat längta efter att sitta långa mornar och fördjupa mig i allmänbildningen och nyheterna som en dagstidning kan erbjuda. Lite inblick i politiken och ha koll på vad som händer i världen och svenskfinland. Dessutom hyser jag en romantiserad förtjusning av bilden jag får i huvudet när jag tänker ”sitta länge med morgonkaffet försjunken i tidningen”.

Jag var dock realistisk nog att inse att det här långläsandet har man inte tid med inne i veckan och avstod från en varje-dagars-prenumeration fast den bara var 9 euro dyrare. Trots allt sparar jag nio euro, en hel del pappersavfall och lite miljö.

Utvärderingen efter första helgen med tidning resulterar i fem pluppar av fem möjliga. På lördagen satt jag och läste i nästan 2,5 timmar. Någon kanske undrar hur det ens är möjligt men jag läser långsamt och löste många världsproblem mellan artiklarna. Ser fram emot nästa helg!