Drömmen

Jag skrev i inlägget under att jag inte vet vad jag vill bli. Drömma kan jag däremot och just nu ser drömmen ut så här:

Att driva ett mysigt litet café kombinerad med second hand-shop kombinerad med liten kulturverkstad (kombinerad med ungdomsgård?).

All inredning, även kaffekopparna, skulle vara second hand. I huvudsak i 50-60-tals stil. I second-hand shopen skulle jag/vi (skulle gärna ha en (eller flera) likasinnad kollega att bolla idéer och dela arbetsbördan med) sälja saker och kläder som vi åkt runt på lopptorg och samlat ihop, lite som Syster Retro.

I lokalen skulle finns ett utrymme där man kunde pyssla och fixa och ordna kurser och kreativa träffar. Man skulle stöda lokala kreatörer, speciellt unga genom att låta dem ställa ut och sälja sina produkter i vår shop.

Jag tycker också det skulle vara härligt om vår kreativa håla skulle få rykte om sig att vara ett ställe där alla åldrar trivs och där generationer möts. För att åstadkomma detta kunde man ordna tillfällen som riktar sig till unga dit äldre människor bjuds in för att dela med sig av gamla hantverkskunskaper och berättelser från förr. Till exempel.

Det kunde också vara ett ställe som ordnade möten mellan unga och beslutsfattare i nejden (jag är ju trots allt samhällspedagog). Och kanske lunchföreläsningar för alla om aktuella teman.

I denna drömvärld skulle inte pengaproblem existera, detta är ju inte direkt en verksamhet man tjänar storkovan på. Alternativt kunde vi ha en stenrik finansiär som gillade alla våra ideér och glatt öppnade plånboken i alla väder. Och vi skulle inte ha en enda fiende i hela världen.

Det bästa med allt detta är att man skulle få ägna en del av sin arbetstid åt att gå omkring och leta skatter på loppis, den tanken gör mig så yr och glad att alla realistiska tankar tar tjänstledigt på sekunden.