Delad glädje

Efter fredagsmiddagen tar vi en siesta i sängen med varsin bok.

Jag får plötsligt lust att dela glädjen över Underbara Claras graviditet, det är så spännande att följa unga kvinnors första graviditet via deras blogg. Både den fysiska följetongen och den mentala karusellen kring att bli mamma fascinerar mig.

Jag: Älskling?
Han: Jaa... (sliter sig lite motvilligt från boken)
Jag: Vet du bloggen Underbara Clara? En stor svensk blogg.
Han: Jaa, jo, jag har nog hört om den.
Jag: Hon är gravid! (glatt triumferande med ett tonfall som berättar att jag vill mötas av jubelrop och dela denna fantastiska glädje)

Men redan innan jag möter hans blick förstår jag att jag är helt fel ute, jag kommer inte att mötas av jubelrop och ömsesidig glädje. Vi kommer inte att skrattande falla i varandras armar för att dela denna lycka. Han bryr sig inte om Underbara Clara är gravid eller inte. Hans blick säger mig att hennes graviditet spelar väldigt liten roll för vår relation.

Det är beklämmande tyst en stund innan jag försöker slingra mig.

Jag: Eeh... så att... (vänder långsamt uppmärksamheten mot boken igen och försöker låtsas som att inget hänt)

Ett leende leker i mina mungipor. Och ett i hans.