Flyttmellanrapport: Rallybilen

Den här förmiddagen har varit en sann prövning för mig.

Vi fick nycklarna och tanken var att jag under dagen, ensam, skulle flytta det som flyttas kan med en personbil (medan fästmannen drar hem pengar till hushållet).

Problemet är att personbilen som står till förfogande inte är vilken bil som helst. Det är min älskade väns älskade rallybil. Som han relativt nyligen handlat (vill ni veta vad han känner för bilen kan ni kolla in decemberhändelser i denna artikel).

Den här bilen har alltså 286 hästkrafter (hästkrafter säger mig ännu mindre än mark men jag har förstått att det är rätt mycket) och (här kommer det värsta) den har ratten i fel sida! Och ägaren är naturligtvis oerhört rädd om den.

Därför tog jag i ett tidigt skede beslutet att inte köra den här bilen, alls. Det skulle kännas lugnast så. Att köra sittandes i fel sida kräver ju dessutom lite övning vilket jag inte hade nån lust att börja med. Jag är egentligen en helt orädd chaufför (med en sund respekt för trafiken) som tycker mycket om att köra och har kört mycket men den här bilen känns främmande och otrygg för mig.

Men för några dagar sedan märkte jag att min iver att flytta vägde tyngre än oviljan att köra rallybilen. Igår var vi således och öva lite. Och som sagt, det är inte vilken bil som helst, den behöver en massa specialbehandling.

Starta inte genast, accelerera inte snabbt innan motorn är varm, kom ihåg att hålla dig till höger kanten, håll inte in kopplingen långa stunder, undvik in i det sista att slira på kopplingen (blir lite orolig och undrar vad som händer då men det var bara det vanliga med att lamellerna slits men det är viktigare med den här bilen eftersom det är så mycket krafter som ligger och flåsar under huven), akta nu är du långt ute till vänster. Och hela tiden sitter man i fel sida och blink-vippan och vindrutetorkarna är omkastade så varje gång jag ska blinka börjar det vifta, jag blir upprörd och hamnar för långt till vänster i körfilen. Ja, och så växlar man ju med vänster hand, så varje gång jag skulle växla slog jag höger hand i dörren innan jag fattade.

Denna förmiddag har jag varit ute på egen hand med det här monstret. In mot centrum och hitta en parkering på ett trångt och fullt ställe (inte slira på kopplingen) medan det står en massa arbetskarlar på teboilen mittemot. Darrigt. Den här bilen drar många blickar till sig och det är fan det sista jag vill.

Sen var det bökigt med lådorna och hissen och en massa andra människor i farten och trångt och hett och stressigt och parkeringstiden går ut för jag hade bara 20 cent och snabbt snabbt. Alldeles ensam i denna plåga. När jag äntligen får uppbökat allt som jag fått med mig i bilen kör jag raka vägen till citymarket för att trösta mig med en glass.

Och på vägen hem hamnar jag att vänta på en cyklande skolklass i en korsning. En hel drös sexans pojkar stirrar ögonen ur sig och jag vill bara dra en påse över huvudet.