Svårt att komma sig upp på morgonen har det varit den senaste tiden. I morse kom jag till och med på mig själv med att önska att jag var hemmamamma. Inte för att jag tror att hemmamammor har sovmornar men för att jag inte ville klä på mig och gå ur huset. I en tjock fleecemorgonrock hade jag tittat på sista halvtimmen av Min morgon och låg djupt ner i soffan. Smärtsamt värre att ta sig an dagen.
Men nu några timmar senare är jag bättre klädd än på flera dagar (med andra ord inte i en bölsig stickatröja) och ska luncha med en vän. Så det tar sig.
Inlägg
Proletärstjärnans sken
2 dagar sedan
2 kommentarer:
det är just det där med att inte behöva klä på sig och åka hemifrån som är det allra bästa med att jobba hemifrån.
Ja, underbart. Men är det inte svårt att koncenterar sig på jobb hemma?
Skicka en kommentar