Värdinne-ångest

Jag är verkligen ingen husmorstyp. Eller tja, jag målar nog upp visioner om att baka allt eget bröd, vara medveten om min kost (äta hälsosamt) och baka goda pajer nu som då (om nu sådant räknas som att vara husmoderlig?). Men att laga mat som andra ska äta ger mig mest ångest. Själv äter jag nästan vadsomhelst och har ingen aning om vad som passar och inte passar ihop med vad. Eller vad man kan krydda vad med. Och eftersom så gott som alla andra är mera kräsen än jag och vet och kan mera än jag vad gäller mat så känns det väääldigt naket att hamna i den obehagliga situationen att behöva bjuda någon på mat.

Det här känns ju lite tråkigt eftersom det ju annars är väldigt trevligt att ha gäster. Jag skulle gärna vara en underbar värdinna men jag lider av värdinne-ångest! Någon annan?

Nå hur som helst. Det var faktiskt inte alls det som jag skulle skriva, jag bara kom in på det eftersom det jag skulle skriva om är lite husmorsaktigt. Vi har gjort vår egen mjöd, känns ambitiöst och mysigt. I söndags gjorde vi dessutom våra egna hemmagjorda köttbullar och brunsås, ni förstår säkert att det är en bedrift. Och det blev faktiskt supergott (jag har förstås ingen talan eftersom jag tycker allt går att äta men mannen som bor här och som stekte bullarna sa det).

Det om det. Hejdå!