Att leva

Jag har försökt packa lite flyttlådor ikväll och därmed rensat en del papper. Jag hittade ett brev som jag skrivit, men som aldrig blev färdigt eller skickat. Ibland är jag tydligen så här poetisk:

Ibland kan ju livet vara förunderligt fantastiskt i all sin enkelhet. Stunder när det enkla blir så stort att allt det stora och svåra blir litet och obetydligt.

Det kanske handlar om att låta sig uppfyllas av nuet. Just nu, bara denna stund, spelar framtiden ingen roll. Och det är sådana stunder som vi lever på riktigt.