14 augusti 2014

Sommarögonblick

Det är så länge sen jag bloggat att jag fick leta efter "nytt inlägg"-knappen. Men inspirerad av Linn fick jag en akut lust att i text beskriva de där fantastiska ögonblicken i lifvet som balanserar upp allt skit som cirkulerar i systemet.


Ute på Fårholmen gassar solen och vi bestämmer oss för att måla den sista sidan av sommarstugan, fast vi egentligen tänkt spara den till nästa sommar. Vi målar, målar, målar. Upp och ner på stegen, vinklar som får det att värka i armarna. Oåtkomliga bjälkar och hörn fulla med spindelnät. När orken börjar ta slut går jag in och kokar kaffe. Vi målar lite till och sen är det dags för en riktigt fet kaffepaus i den behagliga skuggan. Aaah! Jag sjunker ner i den vadderade trädgårdsstolen och kan inte minnas senast en kaffekopp suttit så bra. Så jävla bra.


Boende i hyreslägenhet i stan (men uppväxt på landet) saknar jag allt fysiskt arbete som är oundvikligt på landsbygden. Så känslan när jag i början av semestern gick till attack mot farmors gräsmatta var därför stor tillfredsställelse. Med bestämda steg och svetten stänkande åt alla håll betade jag systematiskt av kvadratmeter efter kvadratmeter. Rundade rabatter och uthus. All uppdämd frustration rann av tillsammans med svetten. Mycket skönt att kunna förena nytta med nytta.



Jag har hamnat på en strand med hopptorn och jag känner starkt att jag måste hoppa från femman. Senast det hände var jag barn. Jag börjar med ett hopp från bryggan, avancerar till 3 m och sen stegar jag upp till 5 meters avsatsen. Jag går ut till kanten för att titta ner. Åh herregud, va det såhär högt, det här kommer aldrig att gå! Jag sansar mig och inser att om jag inte hoppar nu kommer jag aldrig att göra det. Så jag bestämmer mig. Avsatsen är lång, jag går längst bak. Spänd förtjusning fyller kroppen. Jag tar mental sats. Beredd? Djupt andetag. Och så springer jag för fullt och kastar mig ut. Oslagbart.


Ett sent kvällsbad i strandbastun. Elden knastrar och den fuktiga hettan är alldeles precis lagom het. Avslappningen sprider sig i kroppen. Solen som håller på att gå ner fyller bastun med ett orangerosa ljus. Ett svalkande dopp i havet emellan. Med tvättbalja och skopa tvättar jag håret i bastun. Det orangea solljuset kommer in genom fönstret och färgar mitt ansikte. I en vattenansamling på golvet ser jag en spegling av mig själv i det vackra, vackra ljuset. En sällsam känsla av att tiden står stilla och att jag är ett med livet.


Och så alla morgondopp, kvällsdopp och nattdopp. Det här har varit en alldeles osannolikt bra sommar.

3 kommentarer:

Mama´s got the magic sa...

aaaaaaaaaaaaaaaaaah, lifvet!

TIDSTJUVEN.com sa...

Vilka härliga stunder! Och jaaa, TJOHOO så kul förresten när ditt blogginlägg plötsligt ploppade upp på Bloglovin' :D Mera mera!

Koko sa...

Ja! Ta vara på de fina ögonblicken. Och modigt att utmana dig själv med femman.

Så roligt att se nya inlägg och ny, snygg design också. Jag har inte ens nån reader, så det var en slump att jag klickade på mitt bokmärke i kväll. Jag hoppas du fortsätter, jag har saknat din blogg!