26 januari 2013

Tysta hållplatser

Vet ni den där känslan när livet plötsligt verkar stanna? När det blir tyst. Inte på det där brutala sättet som när någon nära dör utan på ett mera godartat och odramatiskt sätt. När vardagen lyckas få till en oväntad rörelse som får tankarna att tystna och samtidigt höras extra bra. Som om framtid och dåtid rusade mot varandra och gjorde en absolut ljudlös krock i det exakta nuet. Omgivningen blir ett svagt avgrundsbrus och man blir medveten om sin andning.

När man finner sig själv i en lång kassakö i matbutiken. Det är rusningstid, kunder har glömt att väga fruktpåsen, kassapersonalen ska byta skift, streckkoden måste matas in manuellt. Kön står stilla. Rör sig ingenstans. Och så bara stannar det. Tiden. Livet. Det är bara ett tomt nu. Ett lugn.

Eller när man kommer till jobbet en lördag. Ingen annan är där, korridoren är mörk, ventilationen är tyst och en halvtaskig sovmorgon har försatt dig i ett lågmält icke-humör. Utanför virvlar snön och dämpar den redan tysta staden. Ett besynnerligt lugn.

6 kommentarer:

AnnaA sa...

Och när det blir strömavbrott i hela kvarteret. Allt blir så tyst och lugnt.

Waenthoronien sa...

Fast det är kanske inte riktigt så som kassapersonalen upplever det när någon har glömt att väga, sträckkoden inte funkar, eller andra random grejer händer så att ingenting händer... *vet* :) Men jag önskar iaf att kunderna skulle uppleva det så, eller välja att se det som ett andningshål istf att börja hoppa jämfota och titta på klockan :D

Bohemian Maggie sa...

Det händer sällan, väldigt sällan.

Elisabet sa...

"Som om framtid och dåtid rusade mot varandra och gjorde en absolut ljudlös krock i det exakta nuet. Omgivningen blir ett svagt avgrundsbrus och man blir medveten om sin andning."

Så vackert uttryckt!

Hannasvirrvarr sa...

AnnaA - Ja, strömavbrott!

Waenthoronien - Nånä, de flesta är väl ganska stressade i den situationen, jag bland också. Men nu som då kan det där lugnet infinna sig.

Maggie - Borde hända oftare.

Elisabeth - Åh tack! :)

Heidi sa...

Jättefint skrivet! Nästan poetiskt! :)