29 januari 2013

Rutiner vs. spontanitet

Jag läste/hörde (minns inte hur/var) för några veckor sedan att omväxling i arbetsmiljön gör oss effektivare (är inte hundra på att det var just det ordet de använde men något ditåt). Till exempel att jobba hemma en dag i veckan kan göra att man får mera gjort, men! Inte mera än två dagar för då börjar fokus glida över på andra grejer. Det är liksom omväxlingen som gör det.

Och jag kände så igen mig (kanske inte just om att jobba hemma - det funkar inte för mig alls). Men det där med omväxling. Om jag försöker upprätthålla en viss jobbrutin som ska se lika ut varje dag så slutar den fungera ganska snabbt, för jag tappar fokus. Ballar iväg tiden med annat. Och det är inga problem för mig att komma redan till kl. 6 på jobbet nu som då. Men att komma till kl. 8 varje morgon är helt omöjligt i längden.

Samma tendenser har jag haft vad gäller mitt sovande ända sedan liten. Ibland kunde jag bara inte få sömn för att det var "tråkigt" som jag uttryckte det som barn. Jag vände och vred på mig och kunde inte få sömn, så kunde det hjälpa att bara vända sig och ligga med huvudet i fotändan så somnade jag på några minuter (senast för en vecka sedan tillämpade jag den metoden när jag låg vaken hemma, fungerade direkt). Men som barn tröttnade jag snabbt också på fotändan. Så jag sov under sängen, under skrivbordet, i förrådet, i hallen och i varje tänkbart hörn man kunde hitta där hemma. Det är som om den nya, okända situationen gav/ger ro åt hjärnan.

Och på samma sätt är det med jobbet, och livet i största allmänhet. Det spontana och oväntade ger mig energi och ro i själen. Och här har jag försökt (utan att lyckas speciellt bra) skapa rutiner när de egentligen bara gör mig slö, uttråkad och till och med självdestruktiv. Nåja, en bra insikt i alla fall.

Och jo, jag tycker fortfarande om att sova på andra ställen än sängen (fast jag inte gör det så ofta), försöker övertala Anders att vi ska sova på balkongen ännu i vinter...

Och bilden visar lugnet i ateljén när jag kom hit strax efter sju i morse efter att ha försenat mig till åtta en massa mornar.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, jag kommer ihåg ditt sovande överallt...jag var inte så förtjust minns jag. Idag skulle jag inte bry mej, man blir förståndigare med åren :-)
Ha det bra!
Kram. Mamm

E sa...

Så otroligt intressant! Jag har faktiskt gjort likadant ibland när det gäller sovandet, om än i lite mindre utsträckning... ;)