27 juni 2012

Den ärliga rapporteringen

Jag känner att jag har varit lite flyktig på bloggen de senaste veckorna men nu har jag lust att prata allvar en liten stund. Eller allvar och allvar, det lät så drastiskt. Jag vill helt enkelt berätta hur jag har det. Om ni vill får ni lyssna.

Min arbetssituation har troligtvis aldrig varit mera splittrad än den är just nu. Mitt inhopparjobb är nu mitt halvtidsjobb för en månad och tidningar delar jag bara på veckosluten. Och så borde jag fokusera mina krafter och göra en rejäl insats vad gäller planering och fixande av min egen firma för jag tog beslutet att bli heltidsföretagare för några veckor sedan. I augusti kastar jag mig ut i ovisshet och ett hav av frågetecken. Jag har ingen aning om hur det ska gå men det känns ändå som det bästa alternativet.

Jag kommer att hyra rum i företagshotellet i Kristinestad och samtidigt som det känns som en jobbig utgift så längtar jag efter att ha min egen jobbtillvaro där att gå till. Att jobba hemma fungerar inte det minsta för mig. Ibland känns det nästan som om det vore att jobba överhuvudtaget som inte funkar för mig, men så uselt kan det väl inte vara. Nu ska jag i alla fall försöka på det här och så får vi se.

Men att hitta ork och fokus till företagsplanering och genomförande av olika åtgärder samtidigt som jag har två andra jobb är otroligt svårt för mig. Jag är inte en sån kvinna som kan göra flera saker samtidigt. Och när det finns mycket att ta itu med och jag inte vet var jag ska börja (och kanske drabbas av lite angst) så blir jag handlingsförlamad. Och så tar jag till vardagsflykt och Friends och tänker destruktiva tankar om mig själv. Det är en tröttsam kamp.

Nu när jag skriver om det, och när jag pratar om det med mina vänner känns problematiken inte så stor. Då känner jag mig lite mera inspirerad och tänker att det kan inte vara sådär svårt, imorgon tar jag nya tag, då blir det bra. Och en del dagar är bra, jag får saker gjorda och känner mig nöjd. Men sen är den där igen den där otroligt störande spärren. Och det blir bara stopp och skit.

Och det är inte det att jag skulle vara superstressad och hålla på att gå in i en vägg. Den balansgången har jag hållit på med i flera år och jag vet att det är relativt bra just nu med mina energireserver. Men helt frisk kan jag ju inte vara. För det ska väl inte vara sådär fruktansvärt svårt att göra saker på egna initiativ?

14 kommentarer:

Lina Teir sa...

Jo, det är faktiskt svårt att göra saker på eget initiativ. Åtminstone för mig också. Och det är väl därför som ändå majoriteten av människor jobbar under en chef. Jag kan gå och skjuta upp småsaker i all oändlighet till exempel, bara för att det sitter en spärr i mig och jag är rädd för uppgiften eller vad det nu kan vara. Oändligt tröttsamt. Så jag tror absolut att ett "riktigt arbetsrum" är bra. Man behöver ju ramar, något "faktiskt" att hålla sig fast vid, tider för lunch och kaffe osv :)

Det tar ett tag att hitta ett system som funkar, men sen när man hittat sina rutiner tror jag att det börjar rulla!

linnea sa...

Jag känner verkligen igen mig, speciellt i det du sa om det där att man tar till en flykt istället för att ta itu med saker. Jag tänker ofta "Imorgon!", ibland tänker jag till och med "NU!", men sen skjuter jag på det i alla fall och ibland förtränger jag det tills det känns ännu mera jobbigt att ta itu med det. (Det här har ju du bevittnat t.o.m., hehe.) Jag tror andra människor biter ihop och bara gör det, men själv ältar jag och har för det mesta ofantligt svårt att hitta var jag ska börja, så då blir det lätt så att jag lägger det åt sidan och väntar på att det """ska mogna""" eller nåt annat korkat. För det gör det ju sällan av sig själv. Jag har sjukt lite sisu för att vara finländare.

Jag tror att ett eget arbetsrum utanför hemmet är en bra idé! Jag brukar ofta tänka att det skulle redan kännas som att man faktiskt Gör Något om man hade ett kontor att gå till. Bara man tar sig dit så har man liksom redan kommit igång den dagen då, och då är det bara att spinna vidare och det ligger mera motivation och ork bakom det. Jag tror det kommer bli bra, men lycka till som bonus!

Bohemian Maggie sa...

Jag har också haft problem med att jobba hemifrån. Det blev antingen för lite eller för mycket. Ingen balans. Det låter jättespännande med ditt företag! Jag är säker på att det kommer att bli en framgång! :) Hoppas du hittar orken och fokuset! Kram

Lev mer på mindre sa...

För mig funkar det faktiskt ganska bra och mitt råd är nog att jobba bakåt när det gäller planeringen. D.v.s.att sätta dig ned och fundera hur du vill att ditt "jobbliv" skall se ut om tre år. Vad vill du jobba med? Hur mycket? Med vilka kunder? Hur skall det kännas? Var vill du synas? etc. Det är här du börjar jobba bakåt. Jämför din drömsituation med din situation idag. Vad behöver förändras? För att denna förändring skall ske vilka resurser behöver du? Lista dem! Och när du har dem på papper tar du en resurs i taget och klurar ut hur du får tag i dem. Frågar du om hjälp? Slutar med vissa saker för att få tid till andra? Vad behöver du konkret göra för att få denna hjälp, dessa pengar, denna tid? Till sist har du en lista med konkreta, greppbara saker som det går enkelt att ta itu med. Typ, ring Sören! Kontakta Juthbacka kulturcentrum och fråga om Hops-Shop! Kontakta fem bloggar! Sedan har du is i magen och följer din plan : ) Låter enkelt och kanske inte är lika enkelt i praktiken,men likväl. Alltför många såsar omkring och sätter tid på saker som egentligen inte för dem dit de vill. Lycka till! Du vet var jag finns!

Sofia sa...

Tack för att du skriver så ärligt om hur det känns... skönt att höra att fler än en själv har svårt att ta tag i saker... Tror att det kan vara jättebra att omge sig med människor att bolla idéer med även fast man inte kanske jobbar inom samma bransch. Fråga om råd och hjälp, ensam är inte starkast. Lycka till med allt!

Christina sa...

Wow, fantastiskt vad mycket du har på gång. Jag känner igen mig i din situation vad gäller alla frågetecken inför hösten. Jag var precis likadan i april och maj, men sen plötsligt i förra veckan ordnade sig precis allt, samtidigt.

Jag tror nog Hanna att det kommer gå riktigt bra för dig också, se det positivt att du hyr utrymme i företagarhotellet. Då känns det kanske lättare och mer inspirerande för dig att jobba med ditt företag. Och du är fantastiskt duktig på det du gör.

Monica sa...

Lycka till,Hanna!Hoppas att vi får jobba tillsammans nån dag på andra (elr tredje) jobbet oxo!Tror också som föregående kommentatorer att det blir inspirerande att jobba på företagarhotellet!

Anonym sa...

Hej Hanna.
Jag känner igen mig på det sättet att ha många olika jobb på gång och sedan försöka fokusera allt på eget.... Ingen bra kombination för mig. Man orkar helt enkelt inte i längden ge 100 på allt och alla. Men nu vet du att det tar slut efter juli och då kan du fokusera på ditt företag till 100 % efter det. Ta en dag i taget och gör det du orkar för stunden. Du har hela framtiden på dig att komma framåt. =) . Jag väntar att du ska flytta in.Vi blir ju tre musketörer bredvid varann. Detta blir fina pipor. Glöm inte att njuta lite av sommaren mellan alla dina projekt. // Sara

Hannasvirrvarr sa...

Verkligen stort tack för era hoppingivande kommentarer!

Lina - Skönt att höra att du känner igen det där du också, jag har ändå uppfattat dig som en mycket handlingskraftig kvinna, så det finns säkert hopp för mig också :)

Linnea - Jag tror på det där också, att bara man tar sig till arbetsrummet så har man liksom kommit igång redan och så flyter det på. Hoppas verkligen att det också känns så då.

Maggie - Precis, jättesvårt att hitta balans. Tack!

Maria - Tack så mycket Maria! Du är en klippa.

Sofia - Tack. Jo, jag märker också själv att jag känner mig som mest inspirerad i kontakt med andra människor.

Christina - Tack så mycket för de värmande orden!

Monica - Tack ska du ha, åtminstone i juli kommer vi nog att träffas. Vi har visst båda mest kvällsturer :)

Sara - Du har så rätt. Blir toppen att ha dig som arbetskamrat! Vi ses :)

E sa...

Känner alltför väl igen mig i det där... Fick ett gott råd en gång, men minns det inte ordagrant längre. Det var något i stil med detta: "starta med det nödvändiga, gör sedan det möjliga och plötsligt gör du det omöjliga". Det hjälpte/hjälper mig(ibland) att komma över det där moståndet med att ta tag i saker och kan ge en viss styrsel när man helst bara vill fly till sådant som inte skapar sånt inre motstånd (typ FB och bloggar för mig). Slösa inte tid och energi på självdestruktiva tankar, visa samma förståelse som du skulle göra mot en god vän och så gör du nytt försök.
Hoppas att det ska gå jättebra med ditt företagande! Jag känner dig inte, även om vi faktiskt har träffats en gång :), men du verkar vara så klok och kreativ. Håller tummarna!!!

Koko sa...

Jag har också mycket svårt att komma igång med saker på eget initiativ, t.o.m. saker jag egentligen vill och gillar att göra:-( För att inte tala om sånt som är jobbigt! Då kan jag gå komplett i baklås och det slutar med att jag börjar gråta av stress och utmattning. Inte så kul.

För mig har det nog delvis att göra med bedömning: när jag fått nåt klart så ska det bedömas och det känns jobbigt. Och splittring är aldrig bra, det känns alltid att man har nåt ogjort, jag hatade att ha två jobb te.x. De var nominellt 100% tillsammans, men i praktiken mycket mycket mer. Om du kan, när du väl har heltidsfirma, försök göra mest en sak i taget.

Jag uppskattar väldigt mycket att du och dina läsare är ärliga med det, för det gör att jag känner mig mycket mindre ensam om problemet. Ibland känns det som att alla är så aktiva och kreativa och mångsidiga och att läsa att andra slåss med liknande problem får mig att känna mig mindre dålig. Det där med att vara lika medkännande som man skulle vara med en vän försöker jag ta till mig:-) Inte peppar man ju en kompis med att tjata om hur värdelös den är heller!

Det som fick mig att äntligen få gradun klar -mitt största självständiga projekt någonsin- är sånt som du kommit på själv, just att a)koncentrera sig på bara just den saken b) ha ett ställe att gå till när man jobbar. Hemma är helt för distraherande. c) listor hjälper vissa människor. Mig hjälpte det att ha skrivit upp vad jag skulle börja med följande dag, då fastnade jag inte med småplotter genast på morgonen.

Sori för romanen, lycka till med ditt nya egenföretagarliv!

Hannasvirrvarr sa...

E - Tack så jättemycket för de kloka och fina orden! Blir lite nyfiken på när vi har träffats, borde jag vet om det?

Koko - Tack för romanen! :) Det har också tröstat mig jättemycket med kommentarerna där läsarna har berättat att de känner igen sig. Och jag suger i mig alla möjliga tips och knep som man kunde testa på.

E sa...

Nja, inte är det något du borde veta om, du var med familjen Rauhala till vår sommarstuga en solig sommardag en gång. :)

Hannasvirrvarr sa...

E - Jo, då vet jag! :)