Vet ni den där känslan när man går på loppis, får syn på en pruttkudde och bara måste klämma på den? Och när ljudet den avger visar vara sig mycket verklighetstroget? Och kvinnan som håller på och prissätter i samma gång genast tittar upp för att lokalisera pruttaren... och man försöker på nolltid bestämma om man ska visa och peka på pruttkudden eller bara försöka se oberörd ut... Och eftersom man inte hinner varken det ena eller det andra innan hon fortsätter prissätta igen klämmer man några gånger till på pruttkudden för att... ja... göra hela situationen bättre?!
4 kommentarer:
Nej va ljuvligt, fniss! Jag gapskrattade och måste läsa åt din far :-) Ha en trevlig dag! Kram.
Mamm
Hahahaha, underbart!! ;o)
Kul redogörelse! :)
Nej, jag vet inte känslan, men beskrivningen var fantastiskt kul :-D
Skicka en kommentar