Men ibland har jag hunnit sova tillräckligt under natten och kokar kaffe istället. Och så läser jag tidningen och värmer händerna på kaffemuggen. Det är mörkt och tyst och den där halvtimmen fram till klockan sju känns otroligt rofull. Då är jag ännu befriad från alla borde-tankar som hör dagarna till.
Inlägg
2 kommentarer:
Ja! Känner igen mig. Man är ensam i hela världen på ett bra sätt. Tänk Emils pappa, precis innan han sätter tårna i råttfällan.
Jag älskar också sådana tillfällen. Som Karin säger, när man nästan är ensam i världen en stund.
Skicka en kommentar