I fredags köpte jag skidor. Det är drygt tio år sedan jag ägt skidor och skidat. Fast jag har tänkt på det och varit sugen i många år och nu slog jag till.
Igår gjorde jag min premiärtur vid Bötombergen. Tack och lov var det inte så många andra där, det kändes inte direkt som det ser ut på teve kan jag säga. Och troligtvis såg det ut som det kändes om inte värre. Innan jag visste ordet av hade jag hamnat i en förfärligt lång uppförsbacke (den var faktiskt 1 km lång, inte brant alls men alltför lång), jag blev tvungen att vila flera gånger och inombords svor och grät jag om vartannat. Och lite senare for jag i samma backe en gång till - som om min kondition skulle ha förbättrats på några kilometer!
Det blev 8 km och känslan efteråt var otroligt skön. Idag är jag naturligtvis sjuk i hela kroppen.
Men nu lyser solen så jag måste nog ta en skidtur idag igen!
Annars vore vintern allt bra lång och svår
13 timmar sedan
14 kommentarer:
Min man frågade en dag hur länge det är sedan jag skidade... jag kunde inte svara för jag minns inte exakt, men vi är båda runt femtio och vet att vi inte skidat på tjugofem år... han kanske gjorde det då barnen i förra förhållandet var små...
Nå, vi tänkte att vi kanske en vacker dag köper skidor också vi, med ursäkten att "vi har ju inte haft snö i södra Finland på mååååånga år" men nu kan man inte använda den ursäkten mer :-)
så otroligt vackert!
Så fint:-) Jag är lite avis. Vi har snö här i södra Finland också och jag har t.o.m. några par uråldriga skidor på vinden - med uråldiga menar jag det verkligen, de är breda i trä, som man kan spänna fast runt en känga, jag hittade dem i nån annans utflytt i fjol och blev förtjust - men jag hittar inte nycken till vinden! :'-( Väldigt irriterande.
Jag har också börjat fundera på skidor, men sen tycker jag det är fördyrt ifall jag "inte gillar det" Men nog skulle det vara härligt.
Carita - Ja egentligen var det i slutet av förra vintern (när vi haft två riktigt snörika vintrar) som jag beslöt att nästa vinter då köper jag skidor. Här innan julen såg det ju riktigt dåligt ut men sen kom den, snön. Och då såg jag ingen orsak att skjuta upp det längre.
Peppe - Jag klagar inte på balkongutsikten inte!
Koko - För några vintrar sedan skidade jag faktisk med breda, långa skogsskidor på en överlevnadskurs (inte i trä men de kunde nästan ha varit det, man spände iaf fast dem i vanliga kängor).
marica - Ja, det är just det som hållit mig tillbaka i många år. Känns så riskigt att satsa flera hundra på något man inte är säker på. Men vid de flesta slalombackar finns också spår och längdskidor att hyra, vill man testa kan man ju hyra en gång. På små ställen kostar det knappast mycket. Å andra sidan, nu när jag betalat dyra pengar för skidorna täcks jag inte annat än att skida som en tok ;)
Hej,
Här kommer ett tips!
Nästa gång du tar dej ut på skidor ska du styra bilen till Dagsmark. Här alldeles fast i Majbo huset börjar banan som går ända upp till Bötombergen om så önskas, eller så kan man skida runt...kan det blir 7 km cirka. Skidspåret är anpassat för skidare som inte gillar höga backar.
Pass på nu när solen lyser någon eftermiddag.
Kram Inga-Britt
Hej Hanna. På Bötombergen finns många trevliga spår. Nu skidde Du förmodligen det s.k.familjespåret med den långa sega uppförsbacken.Prova spåret som Inga.Britt tipsar om om Du inte vill pröva på backar. På östra sidan i Kristinestad finns också ett härligt spår som går ut mot Svisskär, härlig vacker skogsterräng. Fråga någon om råd var det startar, det är litet svårt att förklara. Det är populårt bland vanliga motionsåkare och inte så långt att åka med bil.//Helena
PS! Otroligt vacker utsikt!
Inga-Britt - Tack för tipset. Ska absolut pröva på.
Helena - Jo, det var familjespåret. Jag ska försöka ta reda på det där på östra sidan, låter fint.
Tack för tipsen! (Hittade ingen bra information om skidspår på stadens hemsidor)
Åh vad härligt! Det skulle min kropp också behöva. En rejäl genomkörare :)
Evasleva - Ja, man känner nog av skidningen efteråt minsann. På ett skönt sätt.
Oh vilken bild! O vilken utsikt!!
Jag fick skidor av mina föräldrar för kanske tre år sedan, köptes på rea för inte alltför mycket pengar. I år har de verkligen varit i bruk (för att vara jag alltså, vi talar nu inte hundratals km som pappa tex. brukar hålla på med). Väldigt roligt och skönt i tystnaden som snön hämtat med sig!
Måste ta och kommentera nu, har inte lämnat något spår av mig och endå har jag följt dig en bra lång tid. Tack för en inspirerande och fin blogg(känner alltid samma sak efter att jag besökt den.. dvs att det är dax att besöka loppis haha!) och det känns lite extra roligt att vi råkar bo i samma stad dessutom! :)
Tack för en fin kommentar! Roligt att det finns ortsbor som läser :)
Skicka en kommentar