
Det är alltså här jag ofta sitter. Jag tycker verkligen om hyllan som både fungerar som förvaring och arbetsplats. Men oj, vad jag väntar på att den stora lusten att reda upp ska komma till mig. För tänk hur fint det kunde bli! Nu finns det ingen tanke bakom något, så gott som allt på hyllorna har ställts ner i farten för att jag hållit det i handen och behövt en avställningsyta.
Men jag misströstar icke. Jag väntar tålmodigt på den stora lusten, för det blir bäst då. Jag känner mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar