8 september 2011

Mellanrapport: Livet

Mitt liv just nu handlar väldigt mycket om att hitta ett hållbart sätt att sysselsätta mig och vara. Att jobba så pass lite att jag orkar, att jobba med sådant som känns bra på något sätt. Att ändå jobba så pass mycket att jag har råd med något slags liv. Men att konsumera så pass lite att jag inte behöver jobba för mycket.

Just nu en ganska känslig balansgång. Ibland känner jag mig osäker, trött och vilsen men andra dagar känner jag mig glad och hoppfull.

Jag arbetar inte heltid och jag söker inga pengar från Fpa. Det är något som gör mig ekonomiskt sårbar men det ger mig en skön känsla av frihet. Ingen annan äger min tid. Och det ger mig lite frid och ro i själen.

Att dela ut morgonposten tre dagar i veckan är det mest kontinuerliga jag är sysselsatt med, och hittills har det känts bra. Sen har jag en del andra uppdrag och inhopp som dyker upp vartefter. Och på lördag ska jag gå en kort kurs i att starta eget, för att möjliggöra fler av de där roliga extra uppdragen vartefter jag orkar. Sammanfattningsvis känns livet skört men fullt av möjligheter!

Har du liknande erfarenheter? Dela gärna.

5 kommentarer:

Ninette sa...

Ja, det är lite så vi lever just nu. Vi har satsat på en lön och tre barn i stället för att dubbelarbeta. Funkar bra för oss, i själva verket skulle vi gå i väggen om vi båda två föräldrar arbetade, och jag tror inte det är nåt man ångrar efteråt - att man var hemma när man hade småbarn i stället för att jobba så man hade råd att fixa huset fortare, köpa videospel och resa.

Ibland känner jag av att det skulle vara kul med mer pengar så man hade råd att resa, men man kan ju inte få allt här i livet - det mesta är på bekostnad av nåt annat, och vi har valt att fokusera på livskvalitet i stället (om det sen är eget val eller omständigheterna är en lite mer kvistig fråga, men jag väljer att tänka att det är vårt eget val!).

Ibland blir allt mycket lättare när man har börjat se saker ur en annan synvinkel. I stället för att beklaga att man inte kan köpa nya saker så kan man ta det som en utmaning att hitta fina saker på loppis eller göra egna presenter av sånt man har hemma. Man blir mer kreativ på det sättet är jag övertygad om!

Pernilla sa...

Precis samma funderingar har jag också haft på sista tiden. Känns ju helt sjukt när man börjar fundera på att jag väljer materialistiska saker framom tiden med mina barn och att nån annan (dagistanterna) än jag själv har mer vaken tid per dag med MINA barn än jag som är deras mamma.
Men samtidigt är det ju inte alltid så lätt som det låter...

Hannasvirrvarr sa...

Ninette - Ja, knappast ångrar man i efterhand att man satsat tid på sina barn, snarare tvärtom. Och det kanske kommer en tid sen när man har möjlighet att t.ex. resa.

Pernilla - Ja, visst är det lite knäppt det där. Man sätter barn till livet och sen hinner man inte tillbringa tid med dem. Fast, som du skriver är det förstås inte så svart-vitt. Men det är en bra grej att fundera över hur man prioriterar sin tid.

pimples sa...

Åh. Jag sänder bara jättestora kramar. Du är otroligt beundransvärd och stark, vet du.

Det krävs en hel del för att våga följa det inre tempot snarare än bara blint lyssna på uppblåsta "borde". Det är inte lätt, och inte billigt. Men det är viktigt. Viktigt, viktigt.

Evasleva sa...

Jag förstår att det måste vara väldigt skönt att inte vara beroende av någon/något. Att klara sig själv är väldigt bra för självkänslan :) Skönt att vara utan motprestationer också.
Bra att du tar hand om dig. kram!