Amanda skrev rörande ärligt om hur hon slavar under konsumtionismen och Karin föreslår loppisshopping som avvänjningskur när man vill shoppa mindre. Christa påpekar att loppishandlande också är konsumtion och undrar "vem tusan fyller loppisarna med kläder om ingen konsumerar?".
Jag skulle skriva en kommentar till Christas inlägg men det blev så långt att det fick bli ett eget inlägg här istället. Jag behöver lufta mina egna tankar lite.
Visst är loppishandlande också konsumtion men i alla fall vad gäller miljöaspekten så är det ett betydligt hållbarare sätt att konsumera. Och när vi handlar på loppis tror jag att vi styrs åtminstone pikulite mindre av all reklam vi lever i.
Och så till den där citerade frågan. För det första finns det så oändligt mycket saker och kläder redan att det inte tar slut i första taget. Det kan jag av erfarenhet intyga. Jag arbetar på ett loppis i en liten stad och vi översvämmas av donationer, inte bara de första veckorna efter öppningen utan fortsättningsvis. Karin berättar i sin kommentar till Christas inlägg att tendensen är densamma vid Emmaus på Åland, "De säljer 5 procent av allt de får in. 5 procent och fyra butiker fulla. 90 procent ges till bistånd och 5 procent måste slängas". Jag tror inte vi kan förstå hur otroligt mycket kläder det finns i världen.
För det andra kommer det knappast att komma en dag när alla människor plötsligt samtidigt går över från att konsumera nytt till att handla enbart begagnat. Så medan loppis och andra former av återanvändning blir alltmer populärt och utbrett kommer förhoppningsvis också nyproduktionen och konsumtionen att förändras så att det inte är lika förkastligt att köpa nytt.
I framtiden önskar jag att det skulle se ut lite mera såhär: Endast rättvisa och ekologiska varor skulle få nytillverkas, verkligen. Nolltolerans för omänskliga arbetsförhållanden och icke ekologiska material och tillverkningsprocesser. Det skulle naturligtvis innebära betydligt högre priser men då skulle vi vara tvungna att konsumera mindre i mängd och mera i eftertanke.
Den där eventuella mängden och de där flyktiga modeplaggen skulle vi handla på loppis. Och loppisutbudet skulle vara långt mer utvecklat än det är idag. Det skulle finns en massa nischade andrahandsbutiker, så att det skulle bli lättare för den vanliga dödliga icke-loppis-fantasten att hitta det hen behöver. Till exempel jeansloppis - där jeansen finns sorterade i storlek, färg och kanske tidstypiska stilar. Loppis med festkläder, med baskläder i trikå, med ytterkläder, med skor och accessoarer och loppis inriktade på olika klädstilar. För att nämna några exempel.
Ett såhär brett och rikt andrahandsutbud skulle vara ekonomiskt möjligt eftersom de flesta skulle handla det mesta begagnat.
I städernas centrum skulle det finnas fler andrahandsbutiker än butiker som säljer nytt, eller i alla fall en jämvikt. Och eftersom det finns massor med människor som mer eller mindre fortfarande skulle ha råd att köpa de då etiska nya kläderna skulle det fortsätta finnas kläder att återanvända. Dessutom skulle kläderna bli ordentligt tillverkade och hållbarare igen så att de kunde användas och doneras om och om igen.
En rejäl prishöjning på de nya kläderna skulle dessutom öppna arbetsmarknaden för hantverkaryrkena på hemmafronten. Det skulle igen vara möjligt att arbeta som sömmerska, skräddare, sko- och hattmakare. Att utveckla hantverken istället för att se dem dö ut. Inte på ett bakåtsträvande sätt utan sida vid sida med det högteknologiska samhället.
För det kan väl inte vara så att vi människor måste välja mellan att vara smart vad gäller hårda siffror (teknik och ekonomisk tillväxt) eller vad gäller mjuk medmänsklighet (empati och etik)? För just nu känner jag att vi är så jävla korkade vad gäller det sistnämnda.
Inlägg
Proletärstjärnans sken
11 timmar sedan
12 kommentarer:
Kloka ord.
För konsumenterna råder dock ignorance is bliss. Man vet väldigt lite om varifrån den billiga, snygga tröjan kommer, som hänger i affären.
Med mer transparens i produktionen skulle nog folk tänka efter mer. Lite som med köttätande, där man ofta hör att folk "inte vill tänka på tillverkningen, för de vill njuta av sitt kött".
Jag har svårt att se hur en topp kan säljas för två euro om alla händer i tillverkningen fått rättmätig lön för mödan. Eller hur ett plagg kan gå från designerns huvud till butikshyllan på en vecka (läste en rapport). Fast food sägs inte vara riktigt hälsosamt&etiskt försvarbart, och jag tror fast fashion knappast bryter den trenden.
Fina tankar.
Jag ser det ungefär som så att då man köper/byter/får något i andra hand är det skuldfritt. Det har redan blivit använt, och tjänat sitt syfte, allt utöver det är bonus till universum.
Jag trivs numera i mitt hem, just för att det INTE är fyllt av saker som jag känner mig skuldsatt för ännu. Inga nya saker som absolut inte är etiska eller ekologiska. Det mesta är faktiskt fått, bytt eller köpt (vilket också är ett byte, men med sämsta bytesvalutan, pengar).
Jag vet inte om priserna behöver skyhöjas bara för att hantverket återkommer och saker och ting blir ekologiska och etiska. Det där att priserna är höga är för att mellanhänderna tar så mycket. Kunde vi få en mer direkt handel, på alla plan, så skulle alla "bytesvaror" hamna i rätt händer. Och pengar kanske kunde få en sekundär ställning till och med, där byte till något man DIREKT behöver föredras. Jag tar åtminstone hellre mat än pengar för min konst. Då slipper jag ju byta ut pengarna ytterligare.
Nåja. Jag tror vi är på bra väg. Faktiskt. Sant är det att det finns miljontals människor som inte konsumerar balanserat, och som inte bryr sig. Men det kommer en dag då alla märker att vi är 1, och att det lönar sig att leva i balans med allt det.
Och så länge vi realister (eller bara hypotetiska realister :P) inte tappar tron på sanningen att det faktiskt blir bättre så går det nog riktigt bra :)
Kram.
Intressant diskussion. Jag skriver under allt du säger - håller fullständigt med dej. Jag är säker på att det där med loppisarnas varande och icke-varande inte är ett problem den dagen som folk slutar att överkonsumera - om det någonsin sker. Det är ju ett positivt problem i så fall! Då betyder det ju att man producerar exakt så mycket man behöver och alltså behövs inga loppisar.
Jag ser inte alls det att man köper på loppis som att stödja överkonsumering, tvärtom. Det är ju bara bra att man tar tillhanda sånt som annars slängs, och att man stödjer en sådan verksamhet som går ut på att saker får en längre och mer meningsfylld livslängd. Det är lite som att kompostera känner jag :) Saker och ting förs vidare i kretsloppet och vill man vara riktigt extrem gör man nåt smart av sina söndriga paltor (t ex virkar kuddar och mattor, eller väver mattor eller gör papper eller vad vet jag).
Det är inte konsumeringen på loppisarna som är problemet anser jag, utan all konsumering som sker i vanliga butiker, med alla oetiska kemikaliefyllda plagg som prånglas ut till vilket pris som helst bara så några aktieägare skall bli ännu rikare.
Pimples - Ja, du har så rätt. En vän till mig föreslog att på prislappen kunde det bredvid varans pris stå ett jämförande "fair price", alltså vad det skulle kosta att framställa samma vara på ett etiskt försvarbart sätt. Kunde vara en rätt så bra grej, men vilken butik skulle nu tillåta det?
Amyndra - Ja, att använda sig av byteshandel är verkligen vettigt i de fall det går. Som du skrev, man slipper ett extra byte i pengar.
Ninette - Jag håller med dig också att loppisshopping inte stöder överkonsumtion. Det sliter inte på naturresurserna utan snarare tvärtom.
Men om man ser på konsumtionen ur ett annat perspektiv, hur den tär på oss människor. Vi har skåpen fulla och får kickar av att köpa, köpa, köpa (jag talar i hög grad om mig själv) då kan loppis också vara ett sätt att överkonsumera.
Men ändå så vill jag förstås fasthålla att loppis är en mycket bra grej :)
Så. Bra. Text. Jag tänker länka till det här inlägget, för det är en underbar vision! Jag skulle älska nischade loppisar ibland, som när man verkligen behöver ett par byxor...
Jag shoppar nog emellanåt i onödan på loppis (och speciellt antikvariat :-o), men försöker tänka att det inte är lika illa ändå. Nya saker försöker jag bara köpa om jag anser att jag verkligen behöver dem, men hur mycket behöver man nu verkligen de där nya strumporna...
Koko - Tack för de fina orden, självklart får du länka :) Jo, det där med 'behöver' är ju alltid relativt. Men ibland behöver man ju nog på riktigt.
Vacker utopi. Kanske inte realistisk, men man måste ju sikta på stjärnorna om man vill komma till trädtopparna.
Jag tycker det är intressant det du skriver om vad (onödig) konsumtion har för effekt på en själv, inte bara på omvärlden. Själv införde jag ett totalt köpstopp på kläder för ett par månader sedan, och det är på ett sätt skönt att inte få köpa någonting, även om man känner sig frestad ibland.
Temumriken - Den verklighet jag beskriver känns nog väldigt långt borta jo. Men att dra det lite längre än något som känns nåbart ger lite perspektiv på det (lite galna) sätt vi lever idag. Allt är relativt. För kanske 20 år sen kändes det säkert som en knäpp tanke att man inte skulle få röka inomhus.
Visst är det lustigt att det känns som en frihet att ha köpstopp:) Vi har så många valmöjligheter idag att det är en frihet att avsäga sig en del valmöjligheter.
Intressant diskussion här - väldigt belysande för mig som absolut inte gillar att köpa kläder. Jag sörjer att jag inte ryms in i byxorna jag hade för 20 år sedan, och att jag fått degradera favoritkjolen till sovplagg på landet (dubbel degradering!), kjolen som ursprungligen var en del av min systers "köruniform" när hon var 12...
När jag läser kommentarerna här så börjar jag fundera om mitt eget skeptiska förhållningssätt till "anti-konsumtion" och "gröna värden" till en del hänger ihop med att jag i mitt eget liv ändå konsumerar ganska litet - jag _avskyr_ att kasta bort saker, inte av någon ideologisk övertygelse utan för att ineffektiviteten irriterar mig.
Jag blir alltid lika förtjust när jag hittar billiga OCH bra prylar, måste erkänna att t.ex. Lidl ofta gör mig glad (tittar ömt på digital köks/garnvåg och fin fruktkorg med flugskydd - jag räknar med att använda bägge i MINST 10 år).
Och omvänt är det få saker som irriterar så mycket som dyra och dåliga - och detta gäller speciellt kläder, eftersom jag så ogillar att köpa dem. Varför är kvaliteten på icke-extrem-dyra damkläder så skräp? Motsvarande herrkläder är mycket bättre sydda, och av bättre material.
Det där med priser är annars en väldigt komplicerad sak. Mycket mer komplicerad än vad-det-kostar-att-tillverka&distribuera. (Isynnerhet i ett land som Finland där marknaden är liten och konkurrensen därmed begränsad.)
Isynnerhet damkläder /"mode" verkar anfäktat av en fullkomligt snedvriden prisbild så fort du köper något som inte är småskaligt tillverkat i Finland. Det är som om man bitvis _betalade_ för att få köpa till ett högre pris - priset signalerar en image: "detta är inte Halpahalli/Lidl kama", också om kvaliteten defacto är sämre. (Gör mig helt rasande).
uh, jag är litet mångordig. jag vet.
absolut, och dom "hårda siffrorna" som ekonomer kommer med är ju luftslott. dom verkligt hårda siffrorna är de siffror som visar att det är totalt råvarumässigt och utsläppsmässigt omöjligt att fortsätta producera såna mängder nytt (skräp) som vi nu gör, bara för att folk ska köpa nya plagg tillverkade i sweatshops fyra gånger om året.
mycket fin din framtidsutopi om folk som återanvänder vältillverkade kläder och för dem till skräddaren att lappas till om de blir slitna. så kommer nog framtiden att måsta se ut!
jag undrar om min kommentar försvann som jag just skrev, men då upprepar jag mig: mycket fin framtidsutopi, sådär får det nog lov att bli (alltså med de dyra men rättvisa kläderna som återanvänds och säljs på loppis och repareras hos skräddaren vid behov).
för att inte nämna att folk börjar sy själv igen.
Tuna Aspsusa - Tack för din kommentar! Många bra synpunkter och intressant med en liten annan vinkel (dvs. du tycker inte om att konsumera). Det där att herrkläder skulle ha bättre kvalité är intressant. Sådär generellt konsumerar nog kvinnor mer kläder och då kanske industrin också märkt att det är "onödigt" att sätta resurser på bra kvalité eftersom kläderna ändå ratas snabbt till förmån för något mera modernt. Detta är alltså bara en spekulerande tanke från min sida...
den elaka bloggaren - Ja, så är det. Attityderna måste förändras, så att handlingarna följer efter sen.
Skicka en kommentar