Min farmor bor i ett hus där man kan gå runt, runt i nedervåningen. Från hallen in till köket, vidare ut i sovrummet, genom en annan dörr ut i vardagsrummet och genom vardagsrummet ut tillbaka i hallen.
Vilken genialisk möjlighet till lek inser man som barn och springer runt och jagar varandra, byter riktning, smyger, skrämmer, skriker, springer. Runt, runt. Och blir alldeles fnissig och glad.
Förstås är den här leken inget som uppskattas av de vuxna som sitter i vardagsrummet och försöker föra en diskussion så den avbryts ganska snart och så får man hitta på något annat.
Nu är det så att vi bor i en lägenhet där man kan gå runt, ungefär på samma sätt som vid fammos, lite mindre bara. Och igår återupptäcktes den fantastiska hemmaleken. Anders jagade mig och jag fnissade och sprang undan.
Och man smyger och kikar, åt båda hållen, och försöker överlista varandra. Men så om jag är riktigt nära att bli fast tappar jag alltid kontrollen. För då tar instinkterna över och jag flyr i blindo (med ett skrik förstås) åt andra hållet. Eftersom den som jagar inte befinner sig i samma paniktillstånd kan den bara enkelt byta riktning och emot kommer jag i full fart och får igen skrika till och vända i panik. Och nästan förgås i fnissningar för att jag är så uppspelt.
Det är då som leken är allra roligast, just när den håller på att spåra ur.
Inlägg
90 minuter i bil. Är det normalt?
6 timmar sedan
8 kommentarer:
Hi, hi... jag är likadan! I vårt hus på landet är det precis så som du beskriver.... BArnen och jag brukar jagas/smyga och fnissa så där ;-)
Jag blir förvånad över hur roligt det faktiskt är :)
Precis! Nu vill jag flytta till en sån lägenhet, en sån där man kan få positiv panik genom att springa rakt in i fällor (famnar).
Jag och min man brukar oxå jaga o smyga på varandra runt runt genom v-rum, kök o hall sådär... Tror det är bra för själen att leka fast man är vuxen :)
vilken underbar beskrivning av en underbar lek hanna! du är så bra på att måla en bild med ord. för se jag fick verkligen fnissiga bilder i huvu :) gonatt :)
Naja - Positiv panik, det ju precis vad det är!
Anonym - Ja, absolut, man ska akta sig för att ta sig själv på allt för stort allvar :)
lotta - Tack :)
Hahaha! Jag roas oerhört mycket av att föreställa mig er som springer omkring i lägenheten.
Peppe - Glad att jag/vi kan roa!
Skicka en kommentar