Jäklar så fint pusselbitarna faller på plats

Vet ni. Idag har jag uträttat underverk. Jag skrev klart och printade ut de två allra sista skolarbeten och lämnade in dem. De allra sista ever i den här utbildningen. Kan ni förstå det? Jag kan inte.

Nu ska jag bara vänta på att de sista studiepoängen trillar in, anhålla om examensbetyget och sen är utbildningsprogrammet för medborgaraktivitet och ungdomsarbete ett avslutat kapitel för min del. Det är så overkligt och skönt att jag knappt vet vart jag ska göra av mig själv.

Kan ni tänka er att imorgon när jag vaknar så finns det inget måste som trycker på någonstans i bakgrunden, inget. Jag kan gå ut och njuta i solen, eller läsa eller pyssla eller fortsätta sova. Inget måste eller borde. Inte imorgon, inte på fredag eller lördag eller söndag eller måndag.

I drygt två veckor får jag driva omkring fritt och njuta av att bara vara innan jag beger mig iväg på sommarläger för att jobba. Det är så bra att jag nästan skäms!