24 maj 2010

Ett fruktansvärt drama

Jag kommer hem, låser upp, går in, plockar in varor i kylskåpet, värmer mat, äter, surfar, byter kläder och ska ge mig iväg igen. Men jag kan inte hitta lägenhetsnyckeln. Jag har varit hemma endast en timme, nyckeln måste finnas någonstans nära till hands.

Jag börjar med att titta i nyckelhålet på utsidan, inte där. Jag söker lite i panik men har en tid att passa och måste ge mig av, utan nyckel. När jag ska hem (från lägenhetsvisning) får jag ta fästmannens nyckel.

Jag kommer hem och är ännu vid gott mod eftersom jag inte hunnit leta ordentligt då tidigare. Jag kommer säkert att hitta den snart, tänker jag och tar till mammors sökråd nummer ett: tänker genom situationen från när jag hade föremålet senast fram till stunden när jag upptäckte att det var borta. Och därefter letar jag grundligt på alla ställen jag hunnit röra mig på under den tiden.

Med blicken scannar jag alla ytor där jag kan ha lagt ner nyckel, jag lyfter på allt möjligt, letar noggrant genom båda tygpåsarna jag haft med, börsen, klädplaggen, vantkorgen går jag genom, liksom klädhögen på bottenvåningen. Jag tittar under mattor(!), vänder alla skor i hallen uppochner, gräver i fickor och skakar alla jackor som hänger i hallen, letar genom wc:n där jag kollat håret, söker genom kylskåpet dit jag plockat in varor. Ja, jag tittar till och med i micron. En oro och lätt panik byggs så småningom upp.

Jag säger "jag kan inte förstå!" och "alltså jag förståååår inte" växelvis närmare hundra gånger. Till sist står jag bara i köket och tittar håglöst omkring mig. "Den kommer nog fram med tiden" känns inte som en tröst för jag har letat så jäkla grundligt att det inte kan finnas något ställe den kan komma fram ifrån.

Istället för att leta på samma ställen flera gånger tar jag itu med disken. Jag slänger ett skräp i roskisen och hejdar mig när jag är på väg att fortsätta med disken. Jag böjer mig ner till roskisen och lyfter upp den, gräver omkring i vår kasserade skit och där ligger nyckeln!

Först då blir jag riktigt nervös, tänk hur nära vi varit att slänga bort den. Hur stor är chansen egentligen att man letar sin nyckel i roskisen? När jag hittar den minns jag att det låg ett pappersrosk på golvet i hallen när jag kom hem, som jag tog upp och slängde, och nyckeln har tydligen åkt med utan att jag märkt det.

Och det här är inte det enda klantiga och tankspridda jag åstadkommit under den senaste tiden. Det är nästan så att jag skrämmer mig själv.

3 kommentarer:

Fager Dam sa...

För mig har proppen till diskhon försvunnit ett antal gånger. Ligger säkert på en avstjälpningsplats någonstans...

Hannasvirrvarr sa...

Att sakna proppen till diskhon kan vara oerhört irriterande, men i alla fall inte lika dyrt att skaffa ny som en ny nyckel :)

Omtankar sa...

Så skönt att höra att det finns flera som jag, men som, liksom jag, brukar reda upp det hela till slut ändå! :D