Domedagen gryr

Jag har inte hunnit läsa så mycket sedan jullovet tackade för sig men ikväll kom jag i alla fall till slutet av Arto Paasilinnas Domedagen gryr. Det är andra boken jag läst av Paasilinna och jag inser att jag borde komma mig för att läsa några av hans mest uppskattade böcker. Som Harens år eller Kollektivt självmord.

Den här är trevlig att följa med men den är inte fantastisk. Då tyckte jag bättre om En lycklig man. Så. Jag tycker om Paasilinnas berättande men har inte upplevt det när det är som bäst.

Ja, och så tycker jag om hur han använder både för- och efternamn när han omnämner personer. Fast det är i slutet av boken och fast det är huvudpersonen som omnämns så är det Hermanni Heiskari och inte Hermanni.