Joe Labero plockade fram en sax ur mitt hår

Jag är tillbaka i Åbo, sedan torsdag faktiskt. Det är bara så mycket hela tiden att jag inte hinner blogga så mycket som jag skulle vilja. Nå. Man hinner det man hinner. Jag ska i sinom tid (förhoppningsvis under helgen) göra åtminstone ett inlägg om resan. Men nu blir det något annat först.The boyfriend hade fått biljetter till Joe Laberos show här i Åbo igår kväll. Jag skulle aldrig på eget initiativ gå och se på en trollkarl, ja eller illusionist som det heter, det är ju lite spooky det de håller på med och irriterande när man bara inte förstår hur saker går till. Men jag var riktigt uppspelt ändå, det skulle bli spännande. Vi fick platser långt bak vilket jag var ganska tacksam för. Jag ville inte på något sätt bli utsatt och då vet man ju att första raden är ett dåligt val.

Jag uttryckte denna oro över inblandning i showen och samtidigt tacksamhet över våra avlägsna platser till pojkvännen och han sa övertygande att jag inte behöver oroa mig för Labero är inte en sådan som tar upp folk ur publiken på sina shower. Bra så.

Hög musik börjar spela och den stora illusionisten kommer fram på scenen och trollar fram en vit fågel. Och en till. Och en till, och fyra till. Så kastar han upp den egna fågeln som plötsligt blir en silkig liten duk som faller ner. Okej.

Efter några minuter fågeltrick, slås ordentliga strålkastare på, musiken ändrar karaktär och han hälsar storslaget alla välkomna, springer upp i publiken, rakt mot oss och innan jag vet ordet av pekar han på mig, tar mig i handen och drar mig ner till scenen. Nej, nej, nej... Jag hinner bara ge min "vän" en snabb blick och ett anklagande "Du sa ju...".

På en barstol mitt på scenen blir jag sedan tvungen att sitta i flera minuter och klippa av snören i samma längd, fast sen är de ändå olika långa hela tiden. Enorma mängder strålkastarljus bländar så jag ser ingenting men jag vet att det sitter flera hundra människor framför mig.

Dessutom ber han mig vid något skede att räcka ut min vänstra hand och jag som inte vet skillnad på höger och vänster! Eller jag vet men det kräver att jag inte befinner mig i en pressad situation och att jag får ett par sekunder att tänka efter. Den här situationen var något pressad vill jag påstå, men efter tre orörliga sekunder räcker jag tveksamt fram min vänstra hand. Hohho.

Rosen på bilden fick jag som tack och sist och slutligen var det ju inte så farligt men pojkvännen lär nog få höra en god tid framöver om Labero "som inte tar upp folk på scen i sina shower"!