Höst ute, höst inne

Förr var hösten min absoluta favoritårstid. Jag slukades helt upp av naturens vackra förvandling och jag tror också att den där lilla känslan av vemod tilltalade mig. Jag förstod inte alls när det pratades om höstdepression, livsglad tonåring som jag var.

Jag rangordnar inte hösten över de andra årstiderna längre och jag har förståelse för höstdepressionen (fast den inte drabbat mig) men jag tycker fortfarande att hösten är sällsamt vacker. Skön på sitt sätt, liksom alla årstider.

Idag ligger jag hemma med huvudet fullt av snor, det har varit en intensiv jobbhelg och nu kräver kroppen lite vila. Igår när jag kom hem gjorde jag ett ryck och städade upp i köket. Samtidigt passade jag på att ta in hösten.

När jag förde ut roskisen tog jag in några nävar orangegula lönnlöv och lade dem på bordet. Den höstiga halsduken som har samma färg som löven har en god vän stickat till mig. Det var en oväntad present, härligt. Halsduken är mjuk och skön.
Ojsan, jag ser på bilden nu att tygkassen jag använt de senaste månaderna (som jag köpte för 30 cent på loppis) är rätt smutsig. Tänk att man ska behöva fota grejer för att lägga märke till det.
Igårkväll när det blev mörkt tände jag ljusen däribland löven (och var noga med att inga löv kom för nära lågan) och en mysig höstkänsla spred sig här inne.